Klimatet var på mediatapeten för några veckor sedan. Dels handlade det om att Herrfors kundtidning Katternö kom i rampljuset genom Suomen Kuvalehti, varpå artikeln och kundtidningen togs upp lokalt i ÖT och Vasabladet. Åter en gång blev klimatförändringarna debatterade. Dels handlade det också om rubriker kring en ovanlig "värmebölja" i Arktis. Visserligen minusgrader, men ändå ca 20 grader varmare än normalt. Isens utbredning var även rekordartat låg och tillväxten hämmades extra pga. att de normala minusgraderna inte slog till. Forskarkåren undrar om en sk. "tipping point" är nära - eller passerad.
Andra aktualiteter som drar fram klimatfrågor till rubrikplats är Donald Trumps utnämningar till viktiga poster. Han har placerat kända klimat[förändrings]förnekare i maktposition att förändra landets miljölinje. Vetenskap, fakta och kunskap är helt klart inte alls av intresse i USA's kommande politik. Det blir onekligen intressant att se huruvida de faktiskt gör slag i saken och raserar vad som hittills påbörjats vad globalt miljöengagemang beträffar. Sedan beror mycket på huruvida Trump sitter fyra år eller rent av åtta. På fyra år lär turligt nog USA inte göra så värst mycket skada trots allt. De hinner knappast bygga upp så omfattande verksamhet att det får tydligt märkbara miljö-effekter. Problemet är förstås att miljö är så mycket mer än växthusgaser och klimat. På kort sikt är ytterligare fragmentisering av naturliga och/eller orörda biotoper kanske ett värre bekymmer. Illdåd i den branschen har de chans att hinna med.
Det verkar som om den kvarstående klimatdebatten i övrigt har separerats allt mer från vetenskap. Ju mer man läser in sig på ämnet i dagens media så förefaller det ha större och större anknytning till politik. Så kallade "klimatskeptiska" sidor som tidigare angripit frågorna med några slags vetenskapliga argument har tappat fotfäste vartefter vetenskapen lämnat debatten allt längre bakom sig. Debatten har polariserats till "förnekare" och "alarmister". Alarmister är förstås samma som gröngölingar, gröntalibaner, grönterrorister men även kommunister, PK-feminister och fan och hans moster. Att debatten begåvats med dylika "skällsord" är intressant. "Klimatskeptiska" sidor hyllar Trump och hans utnämningar, "klimatskeptiska" sidor har även en synnerligen öppen hållning gentemot olika extremhöger-falanger. I Sverige återkommer t.ex. hyllningarna till SD på en specifik och relativt känd klimatfötnekarsida (Klimatupplysningen - av "Stockholmsinitiativet"). Bland inläggen och kommentarerna öses unkna utsöndringar ut i strida strömmar gentemot miljöengagerade individer, politiker, forskare, institutioner och organisationer. Det är rent av fråga om riktigt fula och låga formuleringar. Är det måhända ett resultat av ökad desperation i kölvattnet av att de vetenskapliga argumenten inte håller måttet? Det bör tilläggas att flera av Stockholmsinitiativets äldre skribenter slutat författa inlägg. Det gäller främst de som faktiskt hade sansade inlagor i debatten och som kunde debattera sakligt och utan smutsiga påhopp. Man får en känsla av att Stockholmsinitiativets eget klimat blev för extremt för de humana individerna.
Andrev Walden har en intressant kolumn i Aftonbladet, där han plockar upp frågeställningen kring varför högerextrema så ofta blir vetenskapsfrånvända - t.ex som i klimatfrågan - och snarare tyr sig till ren vetenskapsförvillning. Bl.a. menar han att deras politiska motståndare (t.ex. vänstern och de gröna) redan hade dessa frågor som en del av sin agenda. Då känner extremhögern att det inte finns något annat val än att trilska emot - oberoende om de av bara farten producerar hittepå-mumbojumbo utan några som helst vetenskapliga kopplingar. Historia har de ju redan vana att förfalska så lite vetenskapsförvillning lär knappast addera huvudbry.
Det börjar vara många år sedan vetenskapen sakligt konstaterade att de absolut bäst underbyggda teorierna stämde väl överens med antropogen klimatpåverkan. Observationer och dokumentationer bekräftar tidigare modeller och hypoteser. Klimatforskare såväl som geologer, biologer, historiker, fysiker, astronomer och en hel drös andra vetenskapare, kan tydligt se samband mellan sina respektive forskningsresultat (och observationer) varpå de sammantaget inte längre ifrågasätter det antropogena fotspåret. Tvärtom ser det ut som om vår (människans) påverkan de facto både kompenserar och motverkar den svaga inledningen av en försiktig svängning mot kallare klimat. Så kallade "naturliga" klimatrelaterade orsaker (sol, strålning, glacial rytm o.dyl.) pekar nämligen på en analkande istid. Den ligger i och för sig väldigt långt framåt i tiden. Sjunkande temperaturer skulle gå så oerhört långsamt att vi inte riktigt noterar det. Men visst kan man väl tillstå att det där med en smula mer kyla inte alltid låter så lockande.
Nej, klimatförändringarna (både historiskt och uppgjorda framtidsmodeller) är inte ett kristallklart fall av vetenskaplig enighet. Detaljerna skiljer fortfarande mellan den ena och den andra tolkningen av observationer, dokumentation och modell. I Nature från 8.12 (nr 7632) diskuteras bl.a. hur mycket av Grönland som egentligen var isfritt för si och så många miljoner år sedan. Givetvis är det intressant ur ett klimatperspektiv, eftersom svaren kan vara till hjälp beträffande klimatets påverkan av den grönländska isen samt då även havsvatten-nivån. Det här är dock en debatt som alltså är på någon slags detaljnivå och där ingen tolkning går i någon annan riktning än att det är ett ganska allvarligt läge vi befinner oss i.
I samma nummer av Nature ingår även en kolumn av Phil Williamson (University of East Anglia, Norwich, UK) som oroar sig för en allt mer frekvent desinformation i våra demokratiska samhällen. Allt fler internetsidor sprider rena lögner och trollsoppor, vilka tydligare och tydligare påverkar folks uppfattning och tro på hur det ena eller det andra förhåller sig. Det verkar t.ex. inte vara bättre än att nationer (eller olika "intressen") sitter med anställda arbetare i sk. trollfabriker. Williamson nämner inte just trollfabriker, men han frågar efter tydligare kontroll gentemot förvillare av fakta. Han hoppas även att vetenskaparna själva (de som kan det de forskar om) ger sig tid att faktiskt argumentera och försöka korrigera eventuell desinformation. I de flesta fall har forskaren gjort sitt jobb när rapporten är publicerad och lämnar därefter det hela för ett nytt projekt. Men det är samtidigt mycket begärt att forskarna ska sitta och "vakta" på dylika trollningar. Hur som helst drar Williamson upp Brandolinis lag (The Bullshit Asymmetry Principle) vilken dikterar att "the ammount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude bigger than that needed to produce it".
Slutligen tre kartor hämtade (screen shots) från den sanslöst tjusiga sidan Climate reanalyzer som jag verkligen rekommenderar för alla väder- och kart-bitna nördar.
Första kartan visar temperaturskillnaden jämfört med medeltalet räknat på åren 1979-2000. Som vi ser är det fortfarande närmare 20° varmare än normalt uppe vid Nordpolen. Men det är även ca 20° kallare än det gamla genomsnittet över delar av Asien och centrala Nordamerika (syns inte på den här kartan). Köldstråket sträcker sig ner mot Turkiet där det egentligen "borde" vara kring +10°C just nu (uppe på höglandet), men istället är -10°C. Kölden som alltså egentligen ska hålla sig i Arktis rinner ner över de två stora kontinenterna. Nedan följer en karta med faktiska lokaltemperaturer som jämförelse till kartan ovan.
Det här är väder! inte klimat... säger någon. Förvisso!
Visst är det väder och visst fluktuerar det hit och dit - precis som väder ju gör. Men väder är ett resultat av av de mekanismer som dikterar klimatet och i slutändan alltså det påföljande vädret. Trots de två stora köldstråken över land så är norra halvklotet till sin helhet 0,36°C varmare än genomsnittet från jämförelseåren. 2016 ser ut att bli det varmaste året i historisk tid. Klotets temperaturkurva letar sig just nu snabbt uppåt år för år.
En bidragande orsak till rådande extrema temperatursituation lokalt i Arktis syns på den tredje kartan. Där ser vi dagsläget för jetströmmarna - de snabba vindar som ligger på ca 10 000-11 000 meters höjd och som roterar runt klotet i östlig riktning.
Jetströmmarna fungerar i vanliga fall delvis som avgränsningar för kall arktisk luft och varmare sydlig luft. Ju större temperaturskillnaderna är desto starkare drivs vindarna. Jetströmmen är således vanligen starkast vintertid. Jetströmmarna påverkar lägre luftlagers vindar samt högtryckens och lågtryckens banor. På senare år har jetvindarna tappat fart och börjat "meandra" (svänga/kurva sig) något mer än vad som tidigare noterats. Det betyder att de numera vintertid i något större utsträckning ställvis drar med sig varm luft långt norrut och kall luft långt söderut. För ett antal år sedan drabbades t.ex. brittiska öarna med flera vintrar som var ovanligt kalla och ruggiga. Just nu har alltså jetströmmen (i sin påverkan av vädret) pressat upp varm atlantisk luft mot norr och dragit ner den kylda polarluften till Asien och Nordamerika.
Paradoxalt kan det ställvis alltså bli kallare när klotets medeltemperatur höjs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar