Har du inte läst del 1 och del 2 i den här lilla inläggs-serien så kan det vara en god start. Inte för att det är en enhetlig berättelse, utan snarare för att det kan ge en smula bakgrund till vad jag häver ur mig i det här inlägget. Referensnumreringen fortsätter från 29 eftersom jag delade upp inlägget innan publicering.
Vi fortsätter kika på sidan med "lättförståeliga fakta" av och med klimatförvillarnätverket "Klimatsans". Där har gubbarna (det är bara gubbar - tror jag) plockat fram kortfattade beskrivningar över hur det verkligen ligger till - enligt dem. Den som plitat ihop dessa informationsstycken är Tege Tornvall.
Tornvall titulerar sig faktajournalist inom industri och näringsliv. Uppenbarligen har han också varit reporter på ett antal tekniktidningar. I egenskap av faktajournalist tycks han vara oförskämt skicklig på att undvika faktadelen när han hanterar klimatfrågor. Det kanske förresten är en merit för skribenter som skriver för Nya Tider. Vad vet jag?
Eftersom det är kul att dubbelkolla allt så kikar vi på IPCC:s temperaturanomali-diagram från 2014 vilket torde ha varit tillgängligt när Tornvall skrev sammanfattningarna.
Stämmer mycket bra. På sidan 2 i IPCC:s Climate Change 2014, Synthesis Report nämns onekligen 0,85°C (0,65-1,06°C) från 1880 till 2012. Anomalin står i relation till åren 1986 - 2005 och både land och hav ingår. Sedan är Tornvall en smula slarvig med formulering och definition. Han skriver att "jordens marknära temperatur värmts en knapp grad" sedan Lilla istidens slut ca 1850 och använder IPCC:s 0,85°C som referens. Kring 1850 var det dock kallare än under 1880-talet och jämfört med Lilla istiden som helhet hade den globala medeltemperaturen stigit med ungefär 1°C fram till 2012. Men globalt gav Lilla istiden egentligen inget jättestort avtryck i temperaturanomalin och det finns än så länge inte så tydliga spår av att södra halvklotet skulle ha märkt av kylan (29). Globalt är temperaturanomalierna för den varma medeltiden och Lilla istiden förhållandevis små kurvor i en ganska lång och långsam trend av temperatuminskning under de senaste 5000 åren (30).
"En knapp grad" är för övrigt en anmärkningsvärd temperaturutvecklig när det handlar om global medeltemperatur på så pass kort tid som det ändå är.
Det här med avkylningarna och uppvärmningarna behandlades i del 1.
Nu snackar vi planetjämförelser här. Sådana argument måste väl rimligen ändå räcka till för att få oss alla att förstå vilken enorm bluff klimatvetenskapen kastar oss i ansiktet?
Så vi jämför lite planeter då alltså... och när vi ändå är på gång med det så kan vi väl addera Merkurius också.
Merkurius:
Genomsnittligt avstånd till solen: 57 909 227 km
Solinstrålning: 9082,7 watt per kvadratmeter.
Atmosfärstryck vid ytan: 0,005 picobar (typ vakuum)
Medeltemperatur: 167°C
Venus:
Genomsnittligt avstånd till solen: 108 209 475 km
Solinstrålning: 2601,3 watt per kvadratmeter.
Atmosfärstryck vid ytan: 92 bar (typ soppa)
Medeltemperatur: 464°C
Atmosfärisk CO2: 96,5%
Jorden:
Genomsnittligt avstånd till solen: 149 598 262 km
Solinstrålning: 1361,0 watt per kvadratmeter.
Atmosfärstryck vid ytan: 1 bar (el. snarare 1013 millibar)
Medeltemperatur: 15°C
Atmosfärisk CO2: 0,04% vilket ska motsvara ungefär 3 200 000 000 000 ton CO2
Mars:
Genomsnittligt avstånd till solen: 227 943 824 km
Solinstrålning: 586,2 watt per kvadratmeter.
Atmosfärstryck vid ytan: 6,36 millibar
Medeltemperatur: -65°C
Atmosfärisk CO2: 95% vilket enl NASA ska vara ca 23 750 000 000 000 ton CO2
Källa för ovanstående information: NASA
Vad gör vi med dessa siffror då?
Tja, dels kan man ju konstatera att Merkurius får glassa sig i sköna antal watt per kvadratmeter men att Venus ändå har trumf på hand när det handlar om den bättre semestertemperaturen.
Med det sagt drar jag mig till minnes ett tweet (14.12.2018) av Steve Milloy som med följande tveksamma skärpa utraderar alla tvivel om att atmosfäriskt CO2 skulle vara något problem.
Men det ska erkännas. Milloys reaktion på DeFazios formulering är ju i någon mån korrekt. Planeten Venus finns onekligen kvar där under all koldioxid. Skulle det råka förhålla sig så att uttalandet handlade om livet på planeten så är resonemanget av skakigare art. Relativt få är intresserade av att spendera längre stunder i 460 grader celsius medan svavelsyran regnar sidledes och atmosfärtrycket får trumhinnorna att mötas vid hypofysen. Men jag överdrev. Svavelsyreregnet sägs inte falla hela vägen till marken eftersom det förgasas och återbildas till svaveldioxid vartefter den faller ner mot allt varmare atmosfärlager på lägre höjd.
Merkurius har ingen atmosfär och Venus har en atmosfärsoppa som enbart överträffas av de stora planetjättarna längre ut i systemet. Så långt kan vi alltså i enkelhetens namn konstatera att atmosfär fungerar om man vill ha varmt.
Sedan blir det lite krångligare med jämförandet. Solinstrålningen är på mars 43% av vad den är på jorden. De båda planeternas beräknade medeltemperatur utan atmosfär är -18°C på jordklotet och ca -70°C på Mars. Det betyder att jordklotets atmosfär skapar 33 grader och på Mars handlar det om fem grader.
Men vänta här lite nu. Längre upp skrev jag ju upp de vansinneslånga talen som ska föreställa koldioxidhalten i antal ton. Jag tänkte att det kan vara intressant att ha en idé om vad respektive atmosfärs procentsats av CO2 blir i ren mängd. Således ser vi att jorden har typ 3,2 biljoner ton och att Mars har 23,75 biljoner ton i sin atmosfär.
HA!! Även om Mars har så fjuttigt tunn atmosfär, så finns där så mycket koldioxid att Michael Mann och Al Gore borde börja spontan-äta dunen ur sina skämskuddar. För fatta att alla närmare 24 biljoner ton koldioxidmolekyler på Mars inte lyckas värma planetens yta med mer än 5°C. Bite the dust klimat-teist som förblindat tror på sagorna om att vår patetiskt lilla CO2-höjning i atmosfären skulle dra iväg med klotets medeltemperatur en hel grad. Fatta hur töntigt det låter!
Jamen ok! Ska tagga ner lite. Inte låta mig dras iväg...
För det finns ju en del andra skillnader mellan planeterna - eller egentligen väldigt många olika skillnader och temperaturrelaterade faktorer. Ett annat blogginlägg kanske. Annars blir det här inlägget på tok för långt.
Men förutom skillnader i form av planeternas storlek, albedo, existens av hav och liknande, så kan jag trots allt ändå nämna en inte helt obetydlig detalj.
Det skulle gälla den vattenånga som finns i vår atmosfär och som enl. USGS borde vara i storleksklassen 12 900 000 000 000 ton. Det är dock en skakig siffra eftersom luftfuktigheten varierar kopiöst. Men ett slags medelvärde ska det antagligen kunna röra sig om. Rätta mig om jag sitter med felaktiga uppgifter. Här passar det således bra med följande Klimatsans-[text]bild.
Ifall man vill räkna om växthusgasernas effekt så är följande siffror angivna:
CO2 20% (32W/m2)
Vattenånga 50% (75 W/m2). Moln 20%
Metan och resten står för resten - förstås.
Vart vill jag nu med planet-snacket och vattenångan?
Eller vad vill egentligen Klimatsans?
Klimatsans lyfter alltså fram de atmosfäriska sammansättningarna och vattenångans betydelse i två informations-stycken som troligen på ett eller annat sätt ska bidra till att så tvivel hos läsaren. Men texterna som Klimatsans levererar betyder i sig ingenting. De lyfter inte fram någonting okänt eller avslöjar några fakta som omkullkastar rådande insikter hos klimatvetenskapen. Planet-liknelserna kan inte användas för att tjäna exempel på att just jordens atmosfär inte kan ha de egenskaper som klimatvetenskapen tillskriver den och om Klimatsans vill säga något av relevans med sina formuleringar så kunde det förstås vara på sin plats med referenser.
Kopplingarna mellan CO2 och vattenånga är kända (31-33). Den exakta mekanismen hos just vattenånga i atmosfären (inkl. troposfär och stratosfär) är kanske inte helt klarlagda, men de generella funktionerna och effekterna är inte obekanta och observationerna följer i stort sett de vetenskapliga förväntningarna.
Att CO2 är en till synes liten andel av atmosfären och att gasen blockerar enbart en del av utgående solenergi är inte ett hinder för att effekterna ska bli påtagliga. Allt handlar om samspelet mellan de existerande växthusgaserna och de fysikaliska klimatmekanismer som just den här planeten är behäftad med.
Referenser:
29.
Hamish McGowan et al.
Scientific Reportsvolume 8, Article number: 4394 (2018)
30.
Shaun A. Marcott et al.
Science 08 Mar 2013:
Vol. 339, Issue 6124, pp. 1198-1201
DOI: 10.1126/science.1228026
31.
B. D. Santer et al.
Identification of human-induced changes in atmospheric moisture content
PNAS September 25, 2007 (39) 15248-15253
https://doi.org/10.1073/pnas.0702872104
32.
Susan Solomon et al.
Contributions of Stratospheric Water Vapor to Decadal Chenges in the Rate of Global Warming
Science 05 March 2010
DOI: 10.1126/science.1182488
33.
Andrew A. Lacis et al.
Atmospheric CO2: Principal Control Knob Governing Earth's Temperature
Science 15 Oct 2010
DOI: 10.1126/science.1190653
Vol. 339, Issue 6124, pp. 1198-1201
DOI: 10.1126/science.1228026
31.
B. D. Santer et al.
Identification of human-induced changes in atmospheric moisture content
PNAS September 25, 2007 (39) 15248-15253
https://doi.org/10.1073/pnas.0702872104
32.
Susan Solomon et al.
Contributions of Stratospheric Water Vapor to Decadal Chenges in the Rate of Global Warming
Science 05 March 2010
DOI: 10.1126/science.1182488
33.
Andrew A. Lacis et al.
Atmospheric CO2: Principal Control Knob Governing Earth's Temperature
Science 15 Oct 2010
DOI: 10.1126/science.1190653
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar