Har du inte läst del 1, del 2 och del 3 i den här lilla inläggs-serien så kan det vara en god start. Inte för att det är en enhetlig berättelse, utan snarare för att det kan ge en smula bakgrund till vad jag häver ur mig i det här inlägget. Referensnumreringen fortsätter från 34 eftersom jag delade upp inlägget innan publicering.
Vi fortsätter kika på sidan med "lättförståeliga fakta" av och med klimatförvillarnätverket "Klimatsans". Där har gubbarna (det är bara gubbar - tror jag) plockat fram kortfattade beskrivningar över hur det verkligen ligger till - enligt dem.
Följande infotext berör en hel del påståenden med klart potentiell förvillarklichékvalitet
Redan i första meningen snavar klimatsans över sig själv. Vilken "mer solaktivitet" är det Klimatsans hänvisar till? Hur var det nu med den där solaktiviteten?
Här skulle jag gärna lägga in bilder på några plottade kurvor sammanställda av Greg Kopp, men då jag i skrivande stund ännu inte fått svar på förfrågan om tillåtelse att lägga upp diagrammen så länkar jag än så länge hit och ber dig kika på - ja hela bildmaterialet. Det finns skäl att återkomma till den där solen i ett senare skede men redan nu kan man ju fråga sig vilken "mer solaktivitet" Klimatsans tänker på? Som nämnts i tidigare inlägg säger sig Klimatsans presentera fakta med sans, vett och logik. Så vilken "mer solaktivitet" frågar man sig än en gång.
Andra meningen där utgasning av koldioxid från varmare ytvatten nämns tycks vara viktig i sammanhanget. Visst kommer de senare till att kallt vatten "nära polerna" tar upp koldioxid, men de glömmer nämna att världshaven hittills upptagit - och fortsätter absorbera CO2 - i mycket högre grad än vad som ställvis släpps ut i atmosfären. Man räknar med att en tredjedel av alla antropogena CO2-utsläpp sedan 1800-talets mitt absorberats av världshaven (34). Studier har också visat att de tidvis varit väldigt effektiva på att ta upp CO2 ur atmosfären (35). Men det är nödvändigtvis inte bara en positiv sak.
Här drar Klimatsans också in klassikern 4%. Javisst stämmer 4%. Men vad är 4%? Jo vad Klimatsans försöker berätta är att vi människor tillför 4% kol till kolcykeln. 4% är ju liksom ingenting... skulle man kunna tänka sig att Klimatsans vill berätta. Vad Klimatsans konstigt nog inte berättar är att det i praktiken rör sig om ett tillägg på enbart 2%. 2% hade ju liksom varit mycket bättre siffra för Klimatsans.
Kolcykeln är ju en enorm kontinuerlig omsättning av just kol. Det är alltså det ständiga kolutbytet där kol (i form av koldioxid) går upp till atmosfären från hav, mark, organiska material och vulkaner och sedan tillbaka igen. Det lilla extra utflöde som vulkanerna bidrar med binds av tillväxt, hav och mark. På det sättet har den atmosfäriska CO2-halten hållits i stort sett konstant de senaste 8000 åren.
Men sedan kom vi människor och började omvandla gammalt bundet (fossilt) kol till koldioxid som vi släpper ut i atmosfären. Det står för ungefär 4% av den totala kolcykeln. Hälften av den koldioxid vi släpper ut har alltså dels hittills absorberats i haven och en del i biosfären (tillväxt). Då har vi de där två procenten kvar. Det är dessa två procent som i snart 200 år adderat koldioxid till atmosfären där det antropogent orsakade överskottet just nu faktiskt är en andel av 32%. Ett annat sätt att se saken är att vi höjt koldioxidhalten med 46% - men då talar vi förstås bara procentmatematik och det blev ju egentligen inte mera koldioxid i atmosfären för det.
Klimatsans kan återkomma efter att även ha läst följande exempel på artiklar (referenser 36-39) som behandlar kolcykeln och världshaven. Sedan har Klimatsans en kort utläggning om att haven inte alls blir surare och då kanske referenserna 40-42 kan vara av intresse.
Tillåts jag dra dumrepliken "vatten är inte heller ett gift - men dricker man för mycket av det för snabbt kan man dö"? Nej koldioxid är väl inget gift - vad som nu ska klassificeras som gift? Klimatsans har i ovanstående informationsstycke kapital missat allt som har med tidsaspekt och evolutionsrelaterade faktorer att göra. Vad har det för skillnad vilken medeltemperatur jordklotet haft eller hur hög CO2-halten varit om existerande organismer inte är anpassade för den snabba förändring vi idag har? Vad är det för blockering hos Klimatsans-skribenten Tege Tornvall som förhindrar honom att förstå korrelationen - nej kausaliteten - mellan tidigare dramatiska klimatförändringar och resulterande stora ekologiska omdaningar under vilka olika stora utdöenden ägt rum beroende på magnitud och tidsrymd?
Visst är det så. Första två meningarna är helt korrekta. Det visar även en av de färskaste färska studierna (43). Forskningsartikeln som i första hand koncentrerar sig på tidsperioden 2000 - 2017 listar CO2 och klimatförändringar som de två primära orsakerna. Globalt blir en tredjedel av ytorna med växtlighet grönare medan 5% av växtytan förlorar växtlighet. Två tredjedelar av den nya grönskan består av ungefär lika stora delar ny skog och odlingsmark. Indien och Kina sticker ut som två nationer vilka står för en stor del av nytillväxten. I båda länderna har det under de senaste decennierna satsats en hel del på nyplanteringar av skog men framförallt också nya odlingsmarker.
När Klimatsans sedan kommer in i styckets tredje mening börjar det lukta förvrängning av fakta. Fortfarande är informationen förmodligen korrekt. Jag har inte kollat uppgifterna och siffrorna, men det råder inga tvivel om att skördarna ökat markant under de senaste 100 åren. När Klimatsans här inte utvecklar informationen kan man lätt få för sig att ökade skördar enbart beror på CO2.
Det första man kan fråga sig är hur mycket mer markyta som odlas upp i dag jämfört med 1930. Jag har inte de exakta siffrorna för 1930-talet och spannmål, men från 1961 och framåt ser det ut så här:
Diagrammet taget från Our World in Data och för en interaktiv variant samt mera information rekommenderas ett besök på sidan. Arealen för spannmålsodling (cereals) har alltså inte ökat mer än ca 70 miljoner hektar mellan 1961 och 2014. Nu vore det tokprima med den globala arealen för 1930, men jag har hittills misslyckats med att hitta sådana uppgifter. Vad jag hittat är några siffror för Storbritannien (44) men jag kan inte svara på huruvida de trenderna är någorlunda överförbara till en global skala. Diagrammen nedan gäller bara två av spannmålen - vete och råg.
På grund av prisnivå (44) var odlingsarealen liten under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Båda sädesslagen fick dock förnyad popularitet under olika omgångar i mitten av 1900-talet. Under 1030-talet kunde man i Storbritannien skörda drygt 2 ton spannmål per odlad hektar. Från år 2000 har de siffrorna varit ca 8 ton/ha för vete och runt 6 ton/ha för råg och havre (Källa: ourworldindata.org). Det är onekligen en magnifik ökning av skördarna. En del av skörden anses dock bestå av större vatteninnehåll i grödorna.
Eftersom det är möjligt kan man ju passa på att kika på den globala utvecklingen av all odlingsmark (exkl. betesmark) för de senaste 10 000 åren.
1930 beräknas den totala odlade landytan ha varit ca 1,06 miljarder hektar och för 2015 anges 1,58 miljarder hektar. Det här gäller alltså alla grödor.
Så...
Sedan 1930 har den atmosfäriska koldioxidhalten ökat från drygt 300 ppm till drygt 400 ppm. Klimatsans ger i sin text sken av att det är odelat bra och att det genererar större skördar vilket givetvis är suveränt med tanke på den globala matsituationen.
Exakt hur stor del CO2 har i ökade skördar är förmodligen omöjligt att svara på. När CO2 och klimatförändringar nämndes ovan i samband med mer uppmätt grönska (43) gällde det åren 2000 - 2017. När bedömningar görs för en längre tidsperiod som de senaste 100 åren är det främst faktorer som utvecklad näringstillförsel, bevattning, långt mer förädlade grödor, hybridkultivering, fler skördar per år, effektiv bekämpning av ogräs och ohyra samt långt mer maskinell och därmed snabbare hantering av hela odlingsprocessen (43-45). Utöver det har alltså också den odlade arealen ökat - om än inte i så extremt stor andel.
Poängen är således att det är alldeles för många koefficienter involverade i detta för att man enkelt ska kunna säga att ökad atmosfärisk CO2-halt har bidragit till ökade skördar. Dessutom förhåller det sig tyvärr också så att inte ens CO2 är ett vettigt tillskott alla gånger. Vissa växter gillar ökad CO2-tillförsel. Tomater är ett bra exempel på det. Men enbart ökad CO2-gödning är normalt inte tillräcklig. Växter måste i de flesta fall även få andra näringstillskott för att hålla önskad balans i tillväxten och för att bibehålla näringsinnehåll. Hos vissa växter ger CO2 visserligen bättre tillväxt men näringsinnehållet försämras. Sedan finns det växter som inte alls är så pigga på förhöjd CO2-nivå. Komplexiteten är helt enkelt för knepig för att man ska kunna dra enbart positiva slutsatser (46-56).
Sedan har den ökade atmosfäriska CO2-andelen lite olika inverkan på de "vilda" växterna. Vissa av dem kommer i en snabb omställning att få nya konkurrensfördelar mot andra och det innebär risk för förlorad biodiversitet med de kaskadeffekter det innebär. För att ytterligare krångla till allting verkar det inte nödvändigtvis vara helt klart att träden lyckas ta upp så stor andel CO2 som man tidigare trott (53). Det är spännande tider och hoppeligen fortsätter forskningen oförtrutet observera och skapa nya insikter i de ekologiska skeenden vi är inne i för tillfället.
Nästa inlägg i den här lilla klimatserien kommer bl.a. att handla om växlande CO2-halter och väder.
Referenser:
34.
Khatiwala, S., Tanhua, T., Mikaloff Fletcher, S., Gerber, M., Doney, S. C., Graven, H. D., Gruber, N., McKinley, G. A., Murata, A., Ríos, A. F., and Sabine, C. L
Biogeosciences, 10, 2169-2191, 2013
https://doi.org/10.5194/bg-10-2169-2013
35.
Tim DeVries et al.
Nature 542, 215-218 (09 February 2017)
36.
J. W, B. Rae et al.
Nature 562, 569-573 (2018)
37.
Peter Landschütter et al.
Nature Climate Change 8, 146-150 (2018)
38.
Catriona L. Hurd et al.
Nature Climate Change 8, 686-694 (2018)
39.
Ryan Pereira et al.
Nature Geoscience 11, 492-496 (2018)
40
Alexander T. Lowe et al.
Scientific Reports 9, Article number: 963 (2019)
41.
Sylvain Agostini et al.
Scientific Reports 8, Article number 11354 (2018)
42.
Ulf Riebesell et al.
Nature Climate Change 8, 1082-1086 (2018)
43.
Chi Chen et al.
Nature Sustainability 2, 122-129 (2019)
https://doi.org/10.1038/s41893-019-0220-7
44.
ges122–129(2019)
volu2,https://doi.org/10.1038/s41893-019-0220-7
44.
Yago Zayed
Agriculture: historical statistics
House of Commons Library Number 03339, 21 January 2016
45.
Navin Ramankutty et al.
Annual review of plant biology 69(1). April 2018
DOI: 10.1146/annurev-arplant-042817-040256
46.
Lucas C. R. Silva et al.
Recent Widespread Tree Growth Decline Despite Increasing Atmospheric CO2
PLOS ONE. July 21, 2010
47.
Timothy J. Brobribb et al.
Unique Responsiveness of Angiosperm Stomata to Elevated CO2 Explained by Calcium Signalling
PLOS ONE. November 20, 2013
48.
Jeffrey S. Dukes et al.
Responses of Grassland Production to Single and Multiple Global Environmental Changes
PLOS Biology. August 9, 2005
49.
Camilo Mora et al.
Suitable Days for Plant Growth Disappear under Projected Climate Change: Potential Human and Biotic Vulnerability
PLOS Biology. June 10, 2015
50.
Synopsis
Field Tested: Grasslands Won’t Help Buffer Climate Change as CO2 Levels Rise
PLOS Biology. August 9, 2005
51.
Daniel R. Taub
Nature Education 2010
52.
Naiming Yoan et al.
Extreme climatic events down-regulate the grassland biomass response to elevated carbon dioxide
Scientific Reports 8, Article number: 17758 (2018)
53.
Miriam Isaac-Renton et al.
Northern forest tree populations are physiologically maladapted to drought
Nature Communications 9, Article number: 5254 (2018)
54.
Wenjuan Huang et al.
Plant stoichiometric responses to elevated CO2 vary with nitrogen and phosphorus inputs: Evidence from a global-scale meta-analysis
Scientific Reports 5, Article number: 18225 (2015)
55.
Xiangnan Li et al.
Soil warming enhances the hidden shift of elemental stoichiometry by elevated CO2 in wheat
Scientific Reports 6, Article number: 23313 (2016)
56.
Matthew R. Smith et al.
Impact of anthropogenic CO2 emissions on global human nutrition
Nature Climate Change 8, 834-839 (2018)
pages122–
44.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar