I oktober 2016 petade jag ihop det här inlägget. I december tog Suomen Kuvalehti upp kundtidningen Katternö och gjorde den (och dess agenda) känd även utanför dess normala spridningsområde.
I veckan kom senaste numret ut. Företaget bakom tidningen - elbolaget Herrfors - har bytt VD under tiden. Det var således intressant att se huruvida tidningen ändrat riktning, och om det fanns kommentarer efter fjolårets lilla uppståndelse.
Visst kommenterades frågorna.
Svenolof Karlsson (redaktör) och tidigare VD Stefan Storholm hade vänt på steken så att Storholm intervjuade Karlsson. Uppslaget syns här ovan. Det är givetvis ett slags försvarstal som tidningen levererar. De följer bl.a. förnekarkollegors strategi att fästa sig vid medias rapportering kring klimatförändringar. Visst pumpar många mediahus upp alarmistiska rubriker, visst gör de det med vag vetenskaplig ackuratess och visst sker det en hel massa fel i journalistiken. Men Katternö har ju själv använt sig av liknande metodik i rubriksättning och i ett slags försök att kompensera den sk. alarmismen. Katternö kan ju inte korrigera övriga medias överdrivna löpsedlar genom egna alternativa fakta i motsatt riktning. Två fel blir som bekant inte ett rätt.
Katternö har försökt - och försöker i ovan nämnda intervju - tillskansa sig den där "sunt skeptiska" ståndpunkten. Tyvärr upplever jag att de återigen misslyckas. Karlsson säger att journalister sällan har vetenskaplig kunskap i [vetenskapliga] ämnen de skriver om. Det stämmer förstås i oerhört många fall när det gäller våra vanliga nyhetsredaktioner. Men klimatet blir ju bara ett i mängden av diverse ämnen som mediahusen behandlar på ganska likartade sätt. Vill man gräva djupare i specifika ämnen så bör man oftast ta del av annat än dagspressens periodiska försök att sälja artiklar eller lösnummer. Det gäller i stort sett allt de skriver kortfattat om.
Jag skulle bli långt mer imponerad om Katternö exempelvis debatterar artiklar och rapporter ur tidskrifterna Nature och Science.
Nature-numret från 9.2 ramlade ner i postlådan dagen efter Katternö-tidningen. Där fanns bl.a. denna artikel och där fanns ett par forskningsrapporter i ämnet klimatförändringar. Världshavens upptag av CO2 och havsströmmar under shelf-isen i Antarktis var på tapeten. Alla artiklarna behandlar förstås klimatförändringen som en existerande del av de skeenden som pågår. Klimatförändringarna och deras vara eller icke vara, är aldrig längre ett frågetecken. Frågeställningarna handlar alltid i stället om hur de påverkar (och påverkas) av de processer som är igång - samt vad framtidsmodeller bör ta i beaktande. Att dessa tidningar behandlar klimat är inget märkligt. Klimatförändringarna är en högaktuell naturvetenskaplig frågeställning som behandlas på precis samma sätt som alla andra ämnen dessa publicister hanterar. Varje vecka kommer nyheter och färska undersökningar som ytterligare belyser klimatförändringarna och deras effekter.
Katternö-intervjuns rubrik är "Ingen kan begära ensamrätt till sanningen". Förvisso inte. Men då ska Katternö-redaktören angripa och omkullkasta den seriösa forskningen istället för att dadda omkring i någon slags löpsedelsandlåda med alarmistisk kvällspress som motståndare (även om de sällan refererar tydligt direkt till det). Katternö-tidningen försöker se seriös ut men snubblar ständigt i sina för stora skor. De säger att de blivit en smula ensidiga eftersom inga sk. "gröna" velat ställa upp i tidningen. Man kan fråga sig vem de frågat och varför de tillfrågade avstått. Suomen Kuvalehtis artikel ser redaktionen som ett "övergrepp" innehållande "storstadsarrogans".
Underrubriken med "medierna har abdikerat i klimatdiskussionen" är också lustig. Abdikerat från vad? Den vetenskapliga diskussionen? Katternö-redaktionen har tydligen inte abdikerat men det gjorde väl inte Don Quijote heller alla gånger.
Katternö-redaktionen säger sig inte vara så lätt-duperad. I den totala kontexten gör det uttalandet att jag misstänker ett visst mått av egensinning bångstyrighet hos redaktionen i fråga. De nämner även att flertalet journalister som bevakar motsvarande ämnen, har politisk dragning åt det gröna och/eller röda hållet. Det är ju fullt möjligt. Det är ungefär samma som att man på den helt huvudlösa bloggen Klimatupplysningen (av det sk. Stockholmsinitiativet) har stark dragning åt det högerextrema hållet. Politisk hemvist har i grunden ingen betydelse för klimatet och dess förändring. Att en eller annan journalist lyfter fram det ena eller det andra är självklart - precis som jag personligen gör i den här bloggen. Men hur är det hos peer review-publicisterna? Ska vi tro att de också drivs av vänstersinnade demoner med "grön världsbild"? Om de har en så förhatlig grön världsbild... vad är det måhända som gör att de erhåller den? Handlar det om att de i sitt jobb ser miljöer förstöras, eller är de redan innan grönradikala och färgar allt enligt färdig övertygelse? När man nu tar upp det där med politisk hemvist är det ju läge att även ställa sig frågan hur Katternö-redaktionens egen politiska färg påverkar tidningens innehåll. Handlar "inte så lätt-duperad" om politisk eller vetenskaplig påverkan?
Intressant att Katternö presenterar FN's "vad är viktigast i världen?"-undersökning (och diagram). Är det verkligen en relevant och ledande undersökning vad klimat beträffar? Den visar alltså vilka prioriteringar folk sätter på de olika frågorna. Klimatet kommer längst ner bland de presenterade staplarna. Men allt handlar förstås om hur frågor ställs, samt hur de tillfrågade är införstådda med att flera av frågorna har att göra med varandra. Ett förändrat klimat påverkar t.ex. flera (mat, rent vatten o.dyl.) av de mer prioriterade frågeställningarna. Betyder undersökningen att vi inte behöver bry oss i klimatet? Tror vi att klimatet inte förändras om vi stoppar huvudet i sanden, och tror vi på allvar att annat inte påverkas när klimatet påverkas? Hur kan Katternö-redaktionen ens anse att detta är något slags argument? Jag får ju intrycket av att Katternö lyfter fram undersökningen enbart för att försöka blanda bort korten en smula. Givetvis är även de övriga frågorna oerhört centrala för mänsklig tillvaro. Men vad är syftet med undersökningsresultatet just i den här debatten och hur relaterar redaktionen överlag till undersökningen och dess syfte?
Den nyligen bortgångne professorn Hans Rosling var överlag väldigt optimistisk med just frågor som fattigdom, hälsa, utbildning och motsvarande. Det här är frågor de fattiga länderna brottats hårdast med. Klimatförändringarna lyfte han dock fram som den stora gemensamma uppgiften för hela världen. Klimatrågan är nämligen det bekymmer som vi inte har riktigt klara och tydliga svar på hur det skall lösas. Gällande de andra frågorna finns gott om olika fungerande alternativ - det är s.a.s. "bara att använda" de lösningarna, så tar sig många ut ur fattigdom och svält (gravt förenklat sagt).
Är forskning som presenteras i Nature (och Science) sanningen? Nej, det kan man knappast säga. Inte till 100% i alla fall. Det är ju det som gör att vetenskapen har mer att undersöka. Ordet sanning känns som ett ganska precist ord. Men artiklarna och forskningsrapporterna torde rimligtvis vara de minst felaktiga förklaringingarna vi idag kan prestera. Att inte ty sig till den forskning de baserar sig på, är ungefär samma som att få för sig att svåra sjukdomar ska botas med hokuspokus. Och så ska man förresten inte heller glömma att de riktiga skeptikerna faktiskt finns bland de vetenskapare som vet vad de talar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar