Klimathysteri och argumentation

 

Efter IPCC:s SR15 i oktober har det säkerligen inte gått någon förbi att klimatet ältats och manglats i allehanda mediarelaterade sammanhang. Inte sällan har hysteri varit ett frekvent använt ord. Finlands utrikesminister manar uppenbarligen till lugn och hävdar att just hysteri är något vi kan avvara.

Som förväntat växer kommentarsfälten snabbt på höjden - eller djupet - i nästan samma takt som mänskligheten fortsätter trycka CO2 rätt upp i atmosfären.

Signaturen (anonymiserad) ovan hävdar att vi i Finland avvecklar kolkraft. Jag känner mig förvirrad och smått osäker på den saken. Resterande utsagor i kommentaren svävar mest ut i något som verkar vara vilsna fördomar.

Samtidigt som graden av klimathysteri debatteras har EU lagt fram förslag om att förbjuda en samling engångsartiklar av plast. Bland annat plastsugrör hör till den kategori prylar man önskar ska bli historia. 

Nu har jag i det här inlägget inte kopierat in några synpunkter (kommentarer) på EU:s förslag på plastförbudet, men det verkar som om plastsugrören är en så förvånansvärt omhuldad rättighet i vårt land att valda delar av befolkningen känner sig tvungna att spy salpetergalla över dystopin som ska drabba oss när vi inte längre kan sörpla sockerlösning genom dessa rör. IPCC:s CO2-varningar och förbudet mot engångsplast blandas ihop till en salig gnällsoppa med vämjeliga klimpar av desinformation, villfarelser och rena lögner.

Som vanligt handlar problemet om att nationen Finland har så försvinnande liten andel av globala CO2- och plastsugrörs-utsläpp att vi inte ens ska tänka på att lyfta lillfingret. Med andra ord är exempelvis sugrörsförbudet ett utslag av fullständig hysteri utlöst av den där förhatliga grönstalinistiska vegantalibanismen som är ute efter att förpesta livet för alla hedervärda och samvetsgranna människor vars sopor på sin höjd innehåller ett par plastgafflar och enstaka sugrör under ett helt års skräpproduktion.

Men det är ju exakt där som problematiken med engångsartiklarna ligger. 

Dvs. dessa gafflar, tallrikar, glas och sugrör verkar sällan vara i omsättning på platser där de kommer i kontakt med ordentlig sopsortering. Ser man på plastskräp som ligger fritt ute i spenaten (naturen) hör resterna efter smabbmatshaken definitivt till de återkommande synerna. Vi hittar dem i högar två meter från offentliga soptunnor, längs vägrenarna, på stränderna och vi hittar dem på torgen och i gathörnen. 

Man är tydligen hippie om man väljer bort plastpåsen. Underförstått(?) är det bara pårökta arbetsskygga flummare som väljer andra alternativ än plastpåsar. 

Argumentationen i kommentaren (ovan) är som helhet förstås bara ren mumbojumbo. Det finns alltså inte ett enda sakligt argument i sikte. Ingen enskild mening inbegriper någon som helst orsak att frångå idén om att vi i Finland skulle vinna på att minska CO2-utsläppen eller undvika engångsplast. Alla formuleringar är enbart en strävan till att förlöjliga en tänkt "motståndare"

Exakt vad som skulle vara så illa med det åtgärder skribenten motsätter sig är självfallet helt oklart. Förmodligen har personen inte en enda egen idé om vilka konkreta ändringar som skulle vara bättre alternativ för en miljömässigt mer hållbar framtid. Sålunda får man misstänka att kommentaren enbart är ett desperat uttryck för ren lättja och rädsla över att vara tvungen att ändra på något i sin livsföring.

Kommentaren ovan är för bedårande. Eftersom jag inte visste vad miljögas är, knappade jag in ordet på en sökmaskin. En del träffar kom upp men de är knappast det som skribenten avsett. 

Ordet miljö har oftast en positiv klang. De "klentrogna"  - eller antagligen vem som helst - skulle väl rimligen tolka "miljögas" som en miljövänlig gas om jag inte är ute och cyklar. Den överraskande twisten levereras i sista meningen där ösregnet blir miljögift. Men nog raljerat om enskilda kapsejsade meningar. Kommentarens innebörd uppfattar man ändå. 

Hela kommentaren är ytterligare ett exempel på hur oerhört genomknasig den här debatten fortfarande är och hur lätt en del människor uttalar sig om ämnen de uppenbarligen inte har ens de ringaste insikter i. Eller egentligen är kunskaperna uppenbarligen på minussidan snarare än på nollstrecket.

YLE hade länk till samma artikel på sin fb-sida och även där fanns ett antal kommentarer.

Jag frågar mig när vi har orsak att bli hysteriska. 

När uppstår skäl för oron att övergå i något som kunde benämnas hysteri? 

När har miljösituationen blivit så pass allvarlig att vi faktiskt tillåts alarmera om tingens tillstånd utan att bli beskyllda för hysteri?

OK... jag förstår givetvis att hysteri närmast är någon form av okontrollerat utbrott. Hysteri gör människor oförmögna att handla rationellt. Hysteri i dess rätta bemärkelse resulterar i förlamning, hyperventilering och anfall av epileptiska drag. Dessutom är begreppet hysteri historiskt förknippat med psykiska störningar hos kvinnor. 

Män är ju hormonellt så mycket mera stabila, sansade och klarar av att sitta stilla i båten när det blåser lite. Svaga personer (som kvinnor) bryter givetvis samman och blir hysteriska.

Utrikesminister Soini är minsann ingen kvinna. Han tar det lugnt och är manligt rationell i alla lägen. Självfallet är han t.ex. också den rationella och resonerande parten i abortfrågan. Eftersom kvinnor lätt blir hysteriska kan de heller inte bestämma över sig själva. 

Natur och miljö är antagligen ämnen som intresserar kvinnor och blödiga män i mycket högre grad än manliga (sansade & rationella) män. Alla vettiga människor vet också att maskiner är roligare än ekologi.

Men nu avvek jag i och för sig en aning från ämnet och raljerade i onödan om annat.

Vad jag egentligen vill förmedla är att klimathysteri snarast blir något som skapas av den där förnekarsidan vilken tycker att vi har hur god koll som helst på klimat och miljö, samt att det inte finns några som helst orsaker att ändra på nuvarande politik. Det är dessutom någon annan nation som måste skärpa sig först.

Jag har funderat en del på om jag känner till någon som kan sägas vara hysterisk över klimatfrågan.

Är till exempel Greta Thunberg hysterisk?

I min värld är hon självfallet inte det. Hon har tagit stark ställning för sin egen och kommande generationers framtid i en värld där ekologin står inför vetenskapligt verifierade problem av allvarliga slag.

Är klimatvetenskapen hysterisk? Det var ju det där med definitionen av hysterisk då förstås. Men är klimatvetenskapens företrädare oroliga? Javisst. De ser sammanhangen, kausaliteterna och de förstår skeendena. De kan modellera allt bättre och de kan notera hur observationer bekräftar modelleringar. Det kan väl jämföras med huruvida läkarvetenskapen är "hysterisk" över vilka valfria observerat cancerogena ämnen som helst.

Nedan ännu en fb-kommentar för underhållningens skull.

"Det finns stoff att bekanta sig med". Jo bara mellan 1991 och 2015 kom mer än 54 000 peer review-artiklar (granskade) som vetenskapligt understryker att klimatförändringen är antropogent påverkad. Något säger mig att signaturen bakom ovanstående uttalande inte ens läst rubriken på en enda av de artiklarna.

20.10 var det dags för klimatmarsch i Helsingfors.

Jag välkomnar alla initiativ för miljörelaterade frågor. Det är också oerhört bra att manifestationer, marscher och demonstrationer utförs av företrädesvis unga människor och att inte enbart äldre gubbar med aktern fastvuxen i utdaterade föreställningar är de som syns och hörs.

Jag undrar om vi även ska hänföra andra former av demonstrationer och offentliga upprop i politiska frågor till kategorin "hysteriska". Råder det t.ex. österbottnisk jourhysteri i fallet med Vasa Centralsjukhus?

Är det där en kommentar skriven för att den som skriver ska känna sig bättre?

Givetvis är kommentaren ytterligare ett exempel på någon som enbart vill förstöra eventuella anspråk på konstruktiv debatt. Man kan göra djuplodade analyser på hur dylika demonstrationer fungerar i ett samhälle, vad de är resultat av och vad de brukar åstadkomma. Man kan hitta otaliga kopplingar till motsvarande viljeyttringar genom världshistorien och det är ju inte särskilt obekant att ungdomsrörelser med politiska förtecken de facto lett till förändring på många områden.

Jag kan omöjligt tro att de stora fredsrörelserna uppstått och blivit prominenta bara för att de enskilda deltagande människorna skulle känna sig bättre, att medborgarrättsrörelsen i USA agerade bara för att det personligen kändes bra, eller att medborgarna i Prag enbart sökte god självkänsla 1968.

Unga människor demonstrerar för klimat och miljö på många håll i världen för tillfället. Sannolikt lär det hålla i sig eftersom klimatpolitiken har hårda år framför sig och eftersom situationen trots allt är prekär oberoende vad diverse förnekare vill hävda.

Ännu en kommentar ämnad att förvilla eventuella villrådiga läsare. Den här klassikern är av aningen paradoxal modell och det är lite som att stänka valfri kroppsvätska i motvind när man häver ur sig motsvarande utsagor. Egentligen säger ju skribenten inget annat än att hen underkänner sin egen förmåga att förstå vetenskap. Ställer man några som helst klimatrelaterade frågor till personer som skriver dylika kommentarer erhålls aldrig vetenskapligt verifierbara svar. Således måste dessa personer rimligen basera sin åsikt på... tro... kanske?

OK. Vad har vi i Finland egentligen gjort hittills? 

Det där vänsterkortet är också intressant i sammanhanget. Klimatvetenskap har förstås inget med partipolitik att göra. Grejen är väl snarast att just vänstern var ganska snabb med att snappa upp klimatfrågorna och använda dem i sin politik. Man får förmoda att det på högerkanten - främst den extremhögra kanten - samtidigt blev viktigt att spjärna emot trots att man samtidigt snackade mot vetenskapliga observationer. Men extremhögern har i och för sig även viss historisk vana med att förneka vetenskap och andra verifierbara fakta.

Vad vi har under kontroll är ett annat frågetecken.

Här har vi en lite annan form av argumentation. Nämligen påpekandet om att en viss rörelse inbegriper individer som minsann själva inte lever som de lär. Men inte heller det här är ett hållbart argument i en klimatdebatt. Det finns väl t.ex. inga goda skäl för gemene man att börja slåss på gatorna bara för att någon fredsaktivist egentligen visat sig idka våld i något sammanhang?

"Argumentet" är med andra ord förmodligen utlöst av den där ovan nämnda självkänslan som behöver få en liten knuff uppåt genom att man pekar finger åt andra. Dvs. det finns ett behov av att poängtera dylika saker för att sabotera de verkliga och angelägna frågorna i klimatdebatten. Det är givetvis inte alls bra att personer som propagerar för kraftigt sänkta CO2-utsläpp själva flyger. Dubbelmoral är inte så klädsam. Oberoende beteende hos den ena eller den andra politikern måste mänskligheten givetvis se förbi olika dumheter och sträva till hållbar ekologisk framtid.

Det var förvisso inte mot de där plastsugrören som det demonstrerades i Helsingfors. Men vad gör det när man vill snacka bort alla viktiga aspekter i denna angelägna fråga?