söndag 7 januari 2024

När konservatorn inte vill skrämmas

 Edit 14.3.2019: I enlighet med hyfs och pli har det här inlägget städats på det mustigaste språket och några namn nämns inte eftersom det anses vara angrepp på person istället för det som personen säger/skriver. Så nu kommer vi alltså ihåg att all kritik alltid handlar om sakfrågan och inte person. Så har det förstås alltid varit även om en del kanske har svårt att särskilja de två.


"X" fortsätter troget torgföra sin oförmåga att ta till sig vetenskap producerad efter 50-talet. Visserligen var det inte så många som på den tiden hade forskat i någon större utsträckning kring vad de ökade koldioxidutsläppen skulle innebära, men oljebolagen ExxonMobil och Chevron hade redan då en del kunskap på sina bord.

ExxonMobil hade under 60-talet kommit så långt i sina insikter att man började planera verksamheten i enlighet med mera isfria hav runt Arktis. Oljeplattformarna norr om Alaska konstruerades redan då utgående från kommande mildare isvintrar och oljetankern SS Manhattan fick isbrytande bog inför en expeditionsresa längs Nordvästpassagen 1969.

SS Manhattan. Privat foto.

Grundidén var att undersöka om det var ekonomiskt med tankfartygstrafik till borrplattformarna i norr eller om det var billigare att bygga pipeline över långa sträckor i Alaska. SS Manhattan tog sig med vissa bekymmer (och isbrytarassistans) genom isen längs Nordvästpassagen och man konstaterade att det ännu då inte var läge att satsa på tankertrafik den vägen. Således byggdes pipelines i Alaska och intressant nog så konstruerades de för att klara tinande permafrost och därmed potentiella rörelser i marken.

Därefter har oljebolagen frenetiskt skyddat sin verksamhet, hemlighållit sin tidigare forskning och sett till att sprida desinformation och sätta lämpliga "förnekare" på lönelistan. En hel del av de gamla konstruerade argumenten gentemot antropogen klimatförändring lever fortfarande kvar hos många av vetenskapsförnekarna.

Men tillbaka till "X" och hens 50 år försenade insändare.

Jag håller helt med. Man ska inte skrämma småbarn. Man kan nästan säga att jag och "X" är helt överens för en gångs skull.
Men nu råkar det ju vara så att hen hänvisar till den forskning som varnar för hur livet på jorden högst sannolikt kommer att te sig om vi inte åtgärdar utsläppen av växthusgaser. Klimatvetenskapen matar helt enkelt ut information. Hur tänker sig "X" att informationen ska förmedlas till barnen?

Åh... ja glömde. "X" tror ju inte på klimatvetenskapen. Hen berättar kanske för barnen att jultomten finns på riktigt och att han också kommer med på julresan till Thailand och firar högtiden där i många år framöver. För vi ska ju inte oroa barnen.

Men för oss som tycker oss ha goda bevis på att jultomten inte finns? Hur ska vi tolka våra bevis och hur ska vi berätta detta för barnen? Eller bör vi ljuga?
Vilken framtid ska vi egentligen måla upp i en värld där mänskligheten för närvarande kör ett chicken race vi omöjligen kan vinna? Anser "X" verkligen att vi ska undanhålla information från barn och unga?

Men skrämmas? Njäe....
Nedanstående skärmdump är från följande harrang

Även om ovanstående tragedier skulle vara helt korrekt beskrivna enligt verkliga händelser så förstår jag inte varför det skulle vara mer berättigad skrämselpropaganda. 
Är uppmålandet av sönderslitna barn mindre skrämmande än klimatrelaterade framtidsdystopier och således helt i enlighet med den gode "Xs" idé om sin egen "fientliga metod till dylika metoder"?

Sedan finns det ju en del noteranden om att alla de beskrivna vargrelaterade dödsfallen sannolikt inte var orsakade av just varg. Det är dock ett annat inlägg en annan gång och inte heller någonting som tar bort någon tragik ur såväl vargorsakade dödsfall som övriga.

Oj! oj oj oj oj!
Alltså oj!

Hur stor sten kan en människa leva under? Det måste vara ett helt stenröse, ett jätteblock, kanske ett helt berg eller en bit av kinamuren. Jag försöker läsa meningen om och om igen utan att etablera minsta gnutta förståelse över hur något av det beskrivna ens uppstått. 
Jo, vi kan räkna upp djurarter som ökat i antal. Speciellt här uppe i norr och speciellt om vi räknar med de sista hundra åren - på ett ungefär.
Älg är ett typexempel. Varg också förstås. De övriga stora rovdjuren har väl också något ökat i mängd och samma gäller rådjur som ju etablerat sig längre norrut vartefter. Undrar varför de har gjort det förresten.

Men "X" skriver "de flesta arter har däremot ökat". Hen måste ha haft minus 10 i mattebetyget. Eller menar han att vi inte ska räkna in hela världen utan enbart Finland? I så fall kan jag eventuellt ha en viss förståelse. Men då har hen glömt fåglarna och i stort sett alla kräldjur samt hela hopen ryggradslösa småkryp. Sådana kanske inte räknas?

Så alla rapporter om att insektsbiomassan i Europa minskat med 70-80% sedan 80-talet är lögn och manipulerad data? Är det också lögn att ett flertal insektätande småfåglar röner samma öde, att vadarfåglarna minskar märkbart, att sjöfåglarnas populationer krymper och att skogshönsen försvinner? Det senare brukar "X" skylla på rovfåglarna vilket givetvis är allt annat än en hållbar hypotes.

Man räknar med att de vilda däggdjuren i dag är 4% av alla däggdjur på klotet. Dvs. människor och allt boskap (inkl. höns och andra hållna fåglar) står för totalt 86%. 

Den nyligen släppta WWF-rapporten som beskriver 60-procentig minskning av monitorerade arter ska man förstås läsa korrekt. 60% betyder nödvändigtvis inte att det är en total minskning i ren mängd. Det är ett medelvärde på enskilda arters individuella minskning. Så om en fåtalig art minskat med 90% påverkar det själva procentsatsen mer än det reda antalet djur. Vi vet dock att antalet vilda organismer minskar i antal - utom ett visst antal arter som på sina ställen kan ta fördel av rådande ekologiska skeenden och klimatrelaterade förändringar. Resten av det "X" låter Vbl trycka på sina sidor är förstås ren gallimatias.

Avslutningsvis poängterar han de "reella" farorna och och därmed de faror som man absolut får skrämmas med. Jag vill gärna upplysas om hur logiken fungerar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar