[Klimat]debatter - att bemöta bemötande

 Varning för långt inlägg vars syfte jag själv egentligen är smått tveksam över. Det här inlägget är förhoppningsvis en tillfällig parentes här på bloggen. Eventuellt kan en dylik redogörelse ändå intressera enstaka besökare även om det inte är i enlighet med bloggens egentliga tematik.

En person vars klimatuttalanden jag kommenterat i just överlånga klimatsvammelinlägg (hänvisning till föregående blogginlägg) postade tidigare i veckan ett inlägg på en lokal, offentlig fb-sida. Fb-sidan är en sådan där typisk "stads-sida" där folk normalt lägger upp olika former av information och bilder som kan tänkas intressera lokalbefolkningen. Ibland blir det lite mera olustigt då t.ex. trafik och kommunala frågor ska debatteras. Men för det mesta är det lummigt och trevligt.

Så här löd inlägget:

"Jag läste just Robert Backs skriveri i Utgångspunkt Nykarleby publicerat i januari. Jag nämns hela 21 gånger vid namn i skriveriet såvitt jag räknade rätt. Det gällde klimatet. Jag tycks vara mycket farlig. Detta antagligen för att jag brukar komma med fakta och en röst som för fram fakta har man för det mesta under historiens gång försökt tysta ner för han anses som obekväm och farlig. Han kan ju förstöra både makt och business. Jag har självfallet aldrig försökt förneka klimatfakta men däremot har jag alltid framhållit att ingenting speciellt sker nu som inte skulle ha skett tidigare. Jordens klimatcykler har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Koldioxiden är livets gas. Utan den gasen finns ingen växtlighet och utan växtlighet bildas inte syre. Så enkelt är det. Koldioxiden är dessutom tyngre än luften och kommer åter sakta ner till jorden. Den utgör dessutom knappa 2% av växthusgaserna och utan dessa gaser skulle vi stekas på dagarna och frysa ihjäl på nätterna! Amen..."

När en kommentar ifrågasatte inläggets lokalförankring var svaret detta:

"Kanske, kanske inte men jag besvarade det som varit skrivet gällande min person i Utgångspunkt Nykarleby därifrån jag kommer".

Blogginlägget i fråga gäller det här, som dels handlar om klimatdebatterande i allmänhet och dels är en redogörelse för den klimatdebatt jag engagerade mig i på Vasabladets insändarsidor.

Funderade länge på om jag skulle bemöda mig om att kommentera inlägget på fb. Men hittills har det fått ligga orört från min sida och om inget exceptionellt sker i tråden får det fortsätta så. Tror knappast att den fb-sidan jublar åt någon utdragen kommentarstråd kring klimat eller inbördes käbbel - även om det senare kanske skulle ha visst underhållningsvärde.

Givetvis börjar jag fundera på vad syftet med fb-inlägget egentligen är. Varför just på denna fb-sida? Någon form av publikt försvar är det helt klart. Jag har ju onekligen kritiserat en rad uttalanden som den här personen framfört i olika sammanhang och nu vill hen värja sig. Men min kritik av insändare och övriga uttalanden har ju inget att göra med varifrån man kommer, var man bor eller ens vem man är. Sådana saker är helt irrelevanta. Givetvis har personen bekanta här lokalt, men de är med säkerhet inga mer frekventa läsare av min blogg än någon annan svenskspråkig person - vilket förstås enbart jag kan se via bloggens statistikräknare. Faktum är att bloggen har förhållandevis få lokala läsare. Det blev förstås några fler nu i samband med fb-inlägget.

Följdfrågan handlar om hur man uttrycker sig, vad som är personligt och vad som är kritik mot sak. Då är självrannsakan och genomgång av egna formuleringar på plats. Har jag på något ställe i bloggen angripit person i stället för sak? Var går gränsen mellan sakfrågan och det personliga? När känns angrepp på sakfrågor som angrepp på person? Möjligen i någon mån varje gång eftersom man ju själv står för sin sakfråga.

I subjektiva sakfrågor finns det ingen orsak att kritisera andras åsikt - åtminstone inte om det är oförargliga saker som favoritfärg. Sedan kan det förstås vara en slippery slope beträffande det subjektiva och det objektiva. Politik och livsåskådning är väl typexempel på områden där man långt debatterar och kritiserar sådant som är subjektivt tyckande.

Men i det här enskilda fallet handlar allt enbart om klimatvetenskapen. Den är så att säga "mätbar" i den bemärkelsen att det finns en tydlig vetenskaplig konsensus baserad på kopiösa mängder studier och deras peer review-artiklar. Man kan i enkelhetens namn säga att allt som strider mot den konsensusen bör bestyrkas med granskad vetenskap som omkullkastar rådande konsensus och därmed skapar ny rådande vetenskaplig konsensus. Rådande vetenskaplig konsensus är ju per definition färdigt bestyrkt av sin granskade vetenskap. Så för dess del är "bevisningen" redan klar. Det betyder självfallet inte att konsensus ger den exakta och korrekta bilden av tingens tillstånd, utan bara att de mest ingående och hittills icke falsifierade undersökningarna tyder på att forskningsslutsatserna är av det slaget att de är den för tillfället bästa beskrivningen av vad vi kallar verklighet (lite förenklat beskrivet).

Om vi då har en person som med sin långa populärvetenskapliga karriär i ryggen menar att hen har auktoritet att i offentligheten (media) uttala sig med säkerhet i klimatvetenskapliga frågor - ja då kastar sig den personen obönhörligen ut i offentligheten och riskerar därmed få sina uttalanden bemötta av vem som än finner det skäligt.

På engelska finns uttrycket limited purpose public figure vilket betyder "en person som gett sin in i en särskild allmän fråga för att påverka utgången av just denna" (Wikipedia). Man gör sig således till en offentlig person i samband med att man uttalar sig publikt. Samma gäller mig som skriver en öppen blogg.

Var bemöter man uttalanden? Det klassiska är väl att bemöta exempelvis insändare med insändare vilket ger debattkontrahenten möjlighet att se repliker och reagera i enlighet med det - om man har prenumeration, köpt lösnummer eller åtkomst på nätet vill säga. I dag fyller sociala media (kommentarsfält, forum, bloggar) liknande funktioner så länge som de är offentliga - dvs. öppna för den allmänhet som vill ha tillträde till dem. I de flesta "gammelmedia" (dagstidningsredaktioner) finns fortfarande moderering. Man kan kommer inte igenom med vad som helst på insändarsidorna. Nu vet vi att det här är hårt kritiserat på vissa håll och "gammelmedia" anses censurera och inte släppa ordet fritt. Men kommentarer om tjafset gentemot "PK" (eg. normalt hyfs) är ett annat inlägg i ett annat sammanhang. Moderering på en blogg måste skribenten själv stå för.

Att kommentera offentliga uttalanden i nyhetsmedia på en egen - om än offentlig och öppen - blogg är i vissa fall en aktion jag tidvis varit aningen frågande inför. För även om det är öppet att se och kommentera även för den vars uttalanden jag kritiserat, så är det ju inte nödvändigtvis så att den personen faktiskt ser mina skriverier och har möjlighet att reagera och bemöta. Sannolikheten är ganska liten om personen inte aktivt söker på nätet eller råkar bli tipsad. Det mest renhåriga vore om bloggaren kontaktar personen vars uttalanden kritiseras så att denne kan försvara sin ståndpunkt mer omgående. 

Men finns en sådan tradition? Möjligen hos några fåtal upprätthållare av bloggar eller liknande forum. I övrigt förs hård samt tidvis helt galet osaklig och spekulativ kritik i allehanda forum, fb-grupper och andra internetiska gruppsammanhang där den som får kängor inte alls är medveten om det. Mer eller mindre alla vi som uttalar oss offentligt lär vara benämnda i situationer där vi av en eller annan anledning inte kan bemöta utsagor. 

Nu har jag visserligen inte tänkt tanken att debatt måste föras i bloggens kommentarsfält under inläggen. Möjligheten finns förstås och jag ställer gärna upp. Personen bakom kritiken som föranleder det här inlägget har vid ett par tillfällen de facto kommenterat några tidigare inlägg i just kommentarsfältet. Jag har då efterlyst källhänvisningar men personen i fråga har inte visat intresse av att debattera själva sakfrågan. Således har jag fått en bild av att det inte är så viktigt - något jag kan förstå utgående från att det kanske inte känns så konstruktivt att debattera typ klimat bland kommentarsfälten i en liten blogg som denna.

Ett dygn efter fb-inlägget kom ett ett telefonsamtal. I korthet handlade det om att personen kände sig förföljd och personligen angripen. Det blev ett spänt samtal kan man säga. Jag hävdar att jag kritiserar sakfrågor och min meningsmotståndare att jag går på person. Under samtalet hävdades det också att jag enbart koncentrerar min kritik gentemot personen i fråga. Således skulle det röra sig om någons lags personförföljelse. Gällande det påståendet får man väl konstatera att vederbörande inte noterat mina bemötanden av utsagor som reportrar, politiker eller motsvarande offentliga personer levererat. Ansvar över den ouppmärksamheten kan jag knappast ta på mig. Jag har helt enkelt använt bloggen som plats för bemötanden av allehanda natur, miljö och klimatrelaterade aktualiteter som varit någorlunda lokala (typ Svenskfinland). Att den aktuella personen fått aningen fler kängor än andra beror på att den personen varit aktiv med uttalanden i pressen - via insändare och/eller intervjuer. Dessutom har hen också uttalat sig i flera olika ämnen som jag behandlat. Vi har s.a.s. rört oss inom samma områden och därmed innehållsmässigt tangerat varandra något oftare än vad som gäller för flertalet andra med offentliga uttalanden.

Så... i egenskap av moderator och ansvarig för den här bloggen bör givetvis jag stå för allt som här är skrivet, eller så ska eventuella otydligheter justeras ifall något är formulerat så att kritiken missriktas gentemot person istället för sakfrågor. Efter samtalet kände jag mig förstås tvungen att än en gång dubbelkolla och försöka utröna vilka presumtivt skakiga formuleringar kunde tänkas bli tolkade som personangrepp. Här i bloggen finns helt klart vissa formuleringar som är av mer satiriskt  och raljant slag - speciellt i kommentarer gentemot politikers uttalanden i kolumner o.dyl.

Nu ligger det egentligen väldigt långt från min grundläggande syn att "gå åt" någon rent personligt. Jag fattar inte vad sådant tjänar till. Så i min genomgång försökte jag som sagt syna texterna på jakt efter personkränkande formuleringar. Jag vill hävda - om jag inte missat mig kapitalt - att allt ändå handlar om att jag dissat sakfrågor. Med det sagt är det skäl att tillägga att en del människor tenderar ta kritik mot sakfrågor som personliga. Vad som förstås kan vara knepigt är ju om man känner att kritiken mot sakfrågorna i ens uttalande riskerar kasta någon skugga över karriär och värv. Då blir det lätt personligt. Men sådant kan inte jag ta ansvar över. Det är ingen mänsklig rättighet att inte bli kritiskt bemött ifall man råkar leverera information som inte stämmer med vetenskap oberoende vilken position man har.

Hittills har jag i min genomgång inte hittat något som handlar om person. Har jag missat något ber jag om upplysning. Däremot finns - eller fanns - en del plumpa formuleringar. Merparten av dem torde vara borttagna nu även om de primärt var plumpa kommentarer på plumpa uttalanden. Men man behöver ju inte sänka sig själv till det plumpa och därmed städas sådant just nu bort. Jag har även städat bort en del oväsentligheter även om det inte heller handlat om person utan om sådant personer påstått. Jag har i vissa inlägg skrivit raljant gentemot uttalanden som saknar huvud och fötter. När raljerande förekommer är det givetvis riktat gentemot ett ogenomtänkt publicerat uttalande och inte mot personen som sådan.

Vid den första genomgången beslöt jag även justera några formuleringar som eventuellt kunde uppfattas som överdrifter. Men om Fan läser bibeln så blir det förstås knas oberoende hur man gör.

Jag har tonat ner raljansgraden i dissandet av en del vetenskapliga förvillerier. Det har jag gjort som en försonande gest. Däremot kommer jag att bibehålla ord som just förvillerier, stolligheter, vetenskapsignorans och liknande beteckningar på ständigt upprepade uttalanden som går helt galet stick i stäv mot vetenskapskonsensus. Då ligger det förstås nära till hands att en person som möts av sådana ord kan uppfatta att jag skriver att hen är en stolle. 

Men se det är skillnad på att hävda att någon är en stolle och att hävda att ett uttalande är stolligt. Jag utgår inte från att stolliga uttalanden betyder att stolleriets upphovsperson är en stolle. Men jag bör kanske vara sparsam med just "stollerier". Förvilleri och vetenskapsignorans är bara rena definitioner på vad de är. Står man för sin fakta ska man knappast ta på näsan om det benämns som förvilleri, utan i stället fundera på varför det betecknas som förvilleri, samt se till så att man kan försvara sin utsaga med bakomliggande verifierad fakta. 

Det är ju inte precis som att jag hoppar på verifierade fakta (vetenskapskonsensus) och påstår att det är dumheter.

Jag kommer alltså att fortsätta ifrågasätta varför vissa personer inte lyckas se de vetenskapliga beläggen, varför de envisas med att sprida förvillande information som alltså inte är baserad på vetenskapliga resultat och jag kommer fortsättningsvis att kräva vetenskapliga källhänvisningar till påståenden som verkar helt tagna ut myternas värld.

Och när jag nu ändå är på gång så kan man ju plocka ut ett par påståenden ur det där fb-inlägget jag citerade här ovan. Det är ytterligare upprepningar på de påståenden som samma person skrivit i insändare senaste år.

"Jag tycks vara mycket farlig. Detta antagligen för att jag brukar komma med fakta och en röst som för fram fakta har man för det mesta under historiens gång försökt tysta ner för han anses som obekväm och farlig".

Nu var det väl kanske så att de fakta du presenterat och fortsätter presentera, inte varit i enlighet med vetenskapliga studier. Så det där med "farlighet" skulle väl i så fall vara tvärtom - dvs. farligheten ligger i att vetenskapligt felaktiga fakta framförs. Men det finns ju som sagt all chans att komma med källhänvisningar. Jag är en vetenskaplig vindflöjel som ständigt svänger mig efter konsensus och jag har ingen prestige i att ha "rätt". Det är ingen tävling.

"Jag har självfallet aldrig försökt förneka klimatfakta men däremot har jag alltid framhållit att ingenting speciellt sker nu som inte skulle ha skett tidigare. Jordens klimatcykler har alltid funnits och kommer alltid att finnas".

Det där med det ständigt växlande klimatet har här på bloggen avhandlats bl.a. här och här. Läs gärna referenserna under respektive inlägg. Så det handlar kanske inte om att förneka klimatfakta, utan snarare om att inte riktigt känna till klimatfakta.

"Koldioxiden är livets gas. Utan den gasen finns ingen växtlighet och utan växtlighet bildas inte syre. Så enkelt är det. Koldioxiden är dessutom tyngre än luften och kommer åter sakta ner till jorden. Den utgör dessutom knappa 2% av växthusgaserna och utan dessa gaser skulle vi stekas på dagarna och frysa ihjäl på nätterna"

Stämmer förstås, men det är en väldigt begränsad och körsbärsplockad formulering som på så sätt leder till förvillande information och missuppfattning angående den rådande ökningen av atmosfärisk CO2. Vill man skriva kort kring vad CO2 i atmosfären betyder och vad dess mekanismer är måste man nog omformulera sig en smula om det ska fungera i enlighet med vetenskapliga slutsatser - och framförallt i relation till de rådande klimatologiska bekymren som dagens snabba förändring av atmosfärens egenskaper leder till i praktiken. Annars blir formuleringen liktydig med att stoppa huvudet i sanden.

Det har behandlats i någon mån här. Många referenser att ty sig till i det inlägget.

Till dig som det här berör: Om du råkar läsa det här inlägget och är det minsta intresserad av att faktiskt debattera sakfrågorna och inte ständigt dra personkortet, så är jag idel öra. Telefonsamtalet var kanske inte den bästa starten i en relation, men vi kan försöka rätta till det.

Kom med riktiga referenser som stöder dina uttalanden. Leverera hänvisningar till studier och peer review-artiklar som fullständigt kastar mina föreställningar över ända. Jag lovar att jag med öppet sinne noggrant ska läsa allt du för fram och allt du länkar till.

Ta det som en spännande och rolig utmaning i ett ämne som intresserar oss båda. Ta det som en fantastisk möjlighet att få grotta ner sig i ny kunskap och nya insikter. Det gör jag i alla fall.

Om du vill kan vi debattera offentligt på min egen fb-sida, eller här på bloggen i kommentarsfälten, eller varhelst du önskar. Jag är öppen för olika lösningar.

Ifall du inte vill eller inte bryr dig så är det OK det också. Men du får tyvärr ändå vara beredd på att jag även i fortsättningen kan komma att kritiskt bemöta dina offentliga uttalanden ifall jag ser orsak till det.