With this post I'm certainly on thin ice. Not the one caused by current climate changes, but the symbolical one. I'm referring to the fact that I've stolen graphs like a kleptomaniac in a chart mall.
In order to appease possible frustration among the graph owners, there are links to the original sites and an eager appeal to the readers that they should visit those sources.
If the chart owners finds me out and rightfully condemn my dishonest behaviour, I'll promptly remove the image (graph) and only refer (with a link) to the site I want my readers to check out.
However, if anyone accuses me of fraudulence in terms of transcribing erroneus content, I'm urging you to scientifically disprove the produced observations and reconstructions rather than just blatantly establish that they "are wrong".
With that said in English - as a language exception in this blog - the post will hereby resume to Swedish.
With that said in English - as a language exception in this blog - the post will hereby resume to Swedish.
Samma på svenska.
Nu så...
Klimatdebatterna fortsätter i våra medier. För några dagar sedan avfyrade en finlandssvensk populärvetenskapare en bredsida på en helsida i Österbottens tidning. Den insändaren visade att lång cv inte nödvändigtvis är någon garanti för korrekt förmedling av vetenskapliga fakta. Att artikeln tog en hel sida i anspråk innebar bara mer plats för fler fel. Nu är det väl ingen överraskning precis. Skribenten har tagit för vana att författa faktoid-kryddade sagor och sprida ut dem i dagstidningarnas insändarsidor. När det kommer till sagofarbröder håller jag mig hellre till Topelius. Han firar förresten 200 år i år. Hipp, hipp hurra!
Diagramkavalkaden får börja med två kurvor som sträcker sig 800 000 år tillbaka i tiden.
Bilden/diagrammet nedan är plockad här men har sitt ursprung på annat håll och det finns förstås flera visualiseringar av samma data. Den har ett par år på nacken vilket innebär att det lodräta (blå) CO2-strecket ska vara aningen längre för att det ska passa in med nuläget.
Röda linjen (temperaturen) visar att klotet sett varmare dagar under tidsperioden. Det är något som förvillarskaran gärna lyfter fram och använder som argument. Att de sedan "glömmer" bort viktiga orsaker för variationerna och att de presenterar utvalda data på lösryckta och vilseledande sätt får jag väl ta upp i något annat inlägg om andan faller på. Läs förresten gärna också innehållet på den länkade sidan.
Att klämma ihop 800 000 år på några cm ger förstås ganska branta kurvor vilka således är omöjliga att läsa i detalj. Vi ser t.ex. inte att alla tidigare förändringar varit väldans mycket långsammare än vad som kan observeras i det pågående skeendet. Att temperaturkurvan ännu inte utmärker så tydligt sig där längst till höger är inte konstigt i fall någon undrar. Kakelugnen blir inte het precis då veden tar fyr.
Om vi därefter zoomar in CO2-kurvan och tyr oss till de senaste 1000 åren ser det ut som följer (nedan).
Nu är dramatiken i och för sig aningen tillspetsad eftersom skalan börjar vid 250 ppm istället för 0. Det oaktat är förstås linjens kurva starkt avvikande från vad ett naturligt förlopp skulle ha resulterat i. Diagrammet kommer från co2levels.org.
Aktuella debatter (bl.a. bland kommentarerna på svenska YLE) har exempelvis behandlat flygandet, dess inverkan och dess andel av våra totala CO2-utsläpp. Det ordar jag lite mera om i anslutning till ett diagram längre ner i detta inlägg.
Följande kurvor (nedan) publicerades i Nature 1.2.2018. Färsk undersökning således. Det är ett temperatur-diagram som i första hand bygger på pollen-undersökningar under den geologiska epok vi kallar Holocen (de knappa 12 000 senaste åren). Notera att [de rosa] rekonstruktionerna gäller Nordamerika och Europa (inte hela klotet).
Anmärkningsvärt för de båda världsdelarna är ju den abnorma riktning kurvorna tar sig precis i diagrammens högerkant. Även diagrammet för marina förhållanden är abrupt avbruten och pekar lodrätt uppåt på ett helt anmärkningsvärt sätt.
Längst till vänster (runt 10 000 år sedan) i det stora diagrammet har vi en mycket snabb [naturlig] uppvärmning på totalt nästan 2°C. Den uppvärmningen tog i runda slängar 1000 år. Nuvarande förändring är ungefär fem gånger så snabb. Det är exceptionellt och det är bl.a. dessa "lodräta streck" som organismerna evolutionärt ska lyckas anpassa sig till.
Den troligen mest tillförlitliga temperaturkurvan för hela klotet är HadCRUT och här hittas nedanstående diagram tillsammans med en drös andra.
Här gäller det alltså den globala medeltemperaturen från 1850 och fram till 2017. Förvånansvärt många personer påstår fortfarande att vi har att göra med naturliga temperaturförändringar. Visst kan också förändringen på ungefär 1°C de senaste 100 åren kännas liten. Vad är en grad liksom? I ett globalt perspektiv - global medeltemperatur - är en grad närmast hiskelig på den geologiska tusendel som dessa 100 år de facto är.
Jämför även med diagrammet nedan som gäller enbart landtemperaturerna från samma tidsintervall.
"Men i Finland får vi ju inget av den utlovade värmen" säger de som klagar. I den nämnda insändaren vet skribenten berätta att det inte blivit varmare sedan 1998. Nu kunde hen ju iofs hellre ha valt år 2000 för att få ett finare körsbär. Men det är ändå bara körsbär som inte har någon betydelse.
Nedan följer två diagram som gäller Finland. Först Meteorologiska institutets kurvor från 1900 fram till i dag på orterna Helsingfors och Sodankylä. På hemsidan kan man hålla markören på kurvorna och få exakta temperaturangivelser år för år. Man kan även gå in i vänstra spalten och se på enskilda månader. Där kan man notera när på året vi sett de största förändringarna och därmed hur våra årstider utvecklats rent temperaturmässigt. Exakt var insändarskribenten hämtar sina uppgifter eller hur hens termometer fungerar är än så länge höljt i dunkel. Hen slänger sig sällan eller aldrig med några andra referenser än sig själv och sina egna overifierade observationer.
Diagrammet från Ilmasto-opas (nedan) är lite mer dramatiskt. Det är aningen mer ihoptryckt, börjar 1847, slutar 2015 och ger således ett lite annat intryck.
Europa-temperaturerna från 1850 fram till i dag (nedan). Diagrammet från European Environment Agency (EEA). Jämför gärna detta med Holocen-diagrammet (Nature) längre upp. Det blir lättare att ställa temperaturförändringarna i förhållande till varandra då. Det är nämligen denna kurva som blir ett lodrätt streck i Holocen-diagrammets högerkant. Den vetskapen ger perspektiv åt temperaturförändringarna under de senaste 11 000 åren.
I sann alarmistisk anda vill jag förstås poängtera att den kolossalt snabba förändringen beträffande CO2 i atmosfären och den pågående temperaturförändringen på klotet är illa, illa, illa. Vi människor tänker så lätt att någon grad varmare bara är av godo. Vi åker ju på solsemestrar till platser som är avsevärt mycket varmare och skönare än vad vi här i Finland är vana med på hemmaplan. Men ur ekologiska perspektiv är det inte riktigt lika skönt. Förutom de välkända riskerna med radikalt förändrade lokalklimat (och väder), samt stormar och havsnivåer finns ju även en rad andra effekter.
Förvillarna pratar om att koldioxid är "livets gas". Jo visst har de rätt i många hänseenden. Men dagens växter är evolutionärt justerade till en atmosfär med ca 275 ppm. Alla växter är inte så pigga på den abrupta förändringen. Det är lite överdrivet sagt samma sak som om vi människor skulle dricka för mycket för fort av "livets vätska" (vatten). Halvdassig analogi måhända, men ändå.
Det är t.ex. observerat att många växter får sämre näringsinnehåll i högre CO2-halt. Det ger effekter på den mat vi odlar (1). Dessutom klarar sig olika växter olika bra när koldioxidhalten förändras varpå deras inbördes konkurrensförhållanden förändras vilket i sin tur kan ändra ekologin på många ställen. Den stora ekologiska frågan är ju hur organismerna ska hinna med i förändringarna. Blir det kollapser på sina håll är vi människor galet illa ute.
Ett känt exempel är koldioxidens inverkan på havens surhet (2,3) och därmed havslevande organismers förmåga att bilda skal (skelett). Många djurplankton lever i dag under hård kemisk stress (4,5) och stora delar av dessa organismer har avgörande betydelse för gigantiska marina ekologiska system - i förlängningen även centrala för stora mängder människor. Det finns dock vissa tecken på att en del organismer kan klara sig hyfsat (6,7). Exakt vad det innebär för ekosystemen återstår att se
De senaste veckorna har det blossat upp debatter om flygandet. I Sverige gick sångerskan Malena Ernman tidigt (för något år sedan) ut och deklarerade att hon inte flyger. Nu är det nästan en liten rörelse och därmed har diskussionsklimatet värmts upp. Svenska kristdemokraten Sara Skyttedal twittrar om dumpuckon och säger sig flyga extra för miljöns skull. Här i Österbotten är Rune Westergård mer försiktig vad ordval beträffar, men propagerar även han för mera flygande så att industrin ska ha råd med miljöomställningarna. Martin Hedberg redogör för varför han är skeptisk. För närvarande kan inte heller jag se hur det är möjligt att i den här frågan gasa på för att förhindra mer utsläpp. Det är lite som att se till att man själv lever så osunt som möjligt för att man ska bli tvungen att kurera sig med mediciner och på så sätt understöda läkemedelsbolagen i deras forskning.
Slutligen ett diagram från Carbon Brief:
Om utsläppen (från alla områden) skulle stagnera på dagens nivå stannar ju inte CO2-andelen i atmosfären upp. Skillnaden är bara den att den nuvarande ppm-kurvan inte blir brantare och brantare (som i dag), utan bara håller en konstant "riktning" uppåt. Utsläppen måste alltså omedelbart börja avta i ordentlig omfattning.
Flygindustrin är bara ett enskilt exempel på utsläpp. Att tro att vi kan minska flygindustrins CO2-utsläpp genom ökat flygande är i min skalle rena trolleriet. Framtidens utsläppsminskning borde i så fall rejält kompensera dagens ökning plus även den framtida ökade mängden flygningar. Det finns inga som helst reella tekniska hokuspokus som klarar av att åstadkomma något sådant. Samma gäller förstås beställandet av varor från Östasien och andra former av utsläppskällor som vi i dag orsakar i allt högre omfattning. Dessutom har flyget tekniskt sett oerhört svårt att minska sina utsläpp i samma utsträckning som den absoluta merparten av de andra CO2-producenterna. Därigenom kommer flygets andel högst sannolikt att öka i förhållande till utsläppen inom andra områden.
Vi säger att vi enskilda individer inte kan göra skillnad i den här frågan. Att avstå flyget eller bilen betyder inget påstås det. Det är "de andra" som pumpar ut CO2 i atmosfären. Det är kineserna och indierna som är värst. Nu är det i och för sig så att den enskilda medel-kinesen eller indiern inte har samma CO2-utsläpp som t.ex. vi här i Finland. Visst är kineserna på väg i fatt oss, men det är vi som har placerat våra industrier i de asiatiska länderna och det är vi som beställer giganorma mängder varor därifrån. Samtidigt flyger vi kors och tvärs på än den ena resan efter den andra. En vända till Kanarieöarna (från Helsingfors) resulterar i ca 0,7 ton CO2 per passagerare. det är ungefär en tiondel av den passagerarens årliga utsläpp (i medeltal). Om alla vi enskilda människor faktiskt inte helgshoppar i Paris och London och Madrid, inte åker till Kanarieöarna på höstlovet, Thailand till jul och Turkiet på sportlovet, så sparar vi en hel del av vår enskilda andel. Jag kan omöjligt förstå varför någon kan tycka att koldioxidsparande skulle vara en dålig idé. Teknologin måste vi lyckas lösa på ett eller annat sätt ändå. När det gäller mest CO2-utsläpp per capita vinner Qatar med marginal. Finland kommer en bit ner på listorna. Aningen gamla data dock. Klicka på årtalet i tabellen så organiserar sig länderna i utsläppsordning.
Det här är på allvar och i det här inlägget har jag inte ens nämnt fragmenteringen av ekosystem (förrän nu - och det får vara ett i detta inlägg outvecklat ämne).
(1)
Daniel R. Taub (2010)
Nature Education Knowledge 3(10):21
(2)
Fiz F. Perez, Marcos Fontela, Maribel I. Garcia-Ibáñez, Herlé Mercier, Anton Velo, Pascale Lherminier, Patricia Zunino, Mercedes de la Paz, Fernando Alonzo-Pérez, Elisa F. Guallart & Xose A. Padin
Nature 2018
doi:10.1038/nature25493
Publiched online: February 2018 (Open)
(3)
J. S. Stark, N. P. Roden, G. J. Johnstone, M. Milnes, J. G. Black, S. Whiteside, W. Kirkwoos, K. Newbery, S. Stark, E. van Ooijen, B. Tilbrook, E. T. Pelttzer, K. Berry & D. Roberts
Nature / Scientific Reports 8, Article number: 2816 (2018)
doi:10.1038/s41598-018-21029-1
Published online: 12 February 2018 (Open)
(4)
Andrew W. Griffith & Cristopher J. Gobler
Nature / Scientific Reports 7, Article number: 11394 (2017)
doi: 10.1038/s41598-11442-3
Piblished online: 12 September 2017 (Open)
(5)
Cristian A. Vargas, Nelson A. Lagos, Marco A. Lardies, Cristian Duarte. Patricio H. Manriquez, Victor M. Aguilera, Bernardo Broitman, Steve Widdicombe & Sam Dupont
Nature Ecology & Evolution 1, Article number: 0084 (2017)
doi:10.1038/s41559-017-0084
Published online: 13 March 2017
(6)
Victoria L. Peck, Rosie L. Oakes, Elisabeth M. Harper, Clara Manno & Geraint A. Tarling
Nature Communications 9, Article number: 264 (208)
doi:10.1038/s41467-017-02692-w
Published online: 17 January 2018 (Open)
(7)
Lennart T. Bach, Kai T. Lohbeck, Torsten B. H. Reusch & Ulf Riebesell
Nature Ecology & Evolution (2018)
doi: 10.1038/s41559-018-0474-x
Published online: 12 February 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar