onsdag 7 februari 2024

Klimatvett? Del 6. CO2-kausaliteten

 

Källgranskningen av Klimatvetts inläggsserie "Fakta om jordens klimat" är nu inne på del 6.

Föregående källgranskningar:


Grafen:
Monte Hieb är ursprungspersonen bakom diagrammets utformning och Klimatvett använder sig av en kopierad variant av Hiebs version från 2004. Temperaturkurvan baserar sig på Scotese, 1999 vilket är en schematisk framställning över varma och kalla epoker. Koldioxidnivån kommer från GEOCARB III, dvs. Berner and Kothavala, 2001 (1).

Därefter förmedlas den gamla, årteranvända och slitna förvillarklichén att kurvorna inte visar kausalitet och därmed att koppling inte syns. Det blir ett slags omvänd korrelations-/kausalitets-resonemang. I vanliga fall ser man korrelation och tror att det är samma som kausalitet. Här syns korrelationen dåligt (fast den finns faktiskt på sina ställen) och då har man bestämt att kausalitet inte heller kan finnas.

Vad Klimatvett och andra nyttjare av denna graf "glömmer" eller väljer att utesluta är den gemensamma temperaturreglerande strålningsdrivningen av sol och växthusgaser. 
Royer (2) visade 2006 både korrelation och kausalitet. 2007 gjorde han en uppföljning (3) och mer nyligen medverkade han i Foster et al., 2017 (4) där kombinationen av värmedrivande faktorer över geologisk tid sammanställts. 

I välkomsttexten säger sig Klimatvett vilja "sprida kunskap byggd på evidensbaserad kunskap".

Bästa klimatvett! Det är under inga omständigheter korrekt förmedlande av evidensbaserad vetenskap om man väljer att blunda för fullt tillgänglig evidensbaserad, empiriskt undersökt och granskad vetenskap (peer review) byggd på enorm mängd verifierbar data, utan i stället väljer att dra simpla slutsatser utgående från en gammal avritad graf bestående av endast valda delar varav en är halvföråldrad och den andra är utdaterad samt en grov modellering baserad på synnerligen låg datamängd.

Påståendet att det "rent fysikaliskt" inte finns något som stöder koldioxidens förmåga att höja temperaturen är likvärdigt med geocentrisk världsbild. Meningen är så absurd att neuronerna nästan kortsluter så man inte längre vet varken ut, in eller vilken vetenskapsreferens man ska hänvisa till. Ska man vara tvungen att gå tillbaka till 1986 (5) eller är det OK med att ta några enstaka senare exempel där klimateffekten är omnämnd som en självklarhet i stil med att jorden är rund (6,7,8,9)? Allt tänkbar vetenskapsrelaterad inferens talar lika klart och tydligt emot såväl påståendet som den geocentriska världsbilden.

Det är samtidigt aningen humoristiskt, eller bara ledsamt(?), att Klimatvett återanvänder detta slitna påstående i samma inlägg som den där grafen. Det är ju inte precis så att solinstrålningen var starkare för 500 miljoner år sedan och att den drog upp både CO2 och temperatur. Vad menar Klimatvett höll temperaturen hög på den tiden om det inte var CO2?

Som stöd för påståendet används Koutsoyiannis et al., 2023. Det kan man i viss mån förstå. Men vad Koutsoyiannis et al. primärt har gjort är att försöka sparka upp en sedan länge öppen dörr. Att mera värme orsakar feedbackeffekter som frigör mer CO2 i atmosfären är känt sedan länge (6).

Problemet med pappret (studien) är dess smala undersökningsområde och efterföljande konklusion som insinuerar att resultatet på något sätt motbevisar de temperaturhöjande effekterna av antropogena CO2-utsläpp. Att Koutsoyiannis exempelvis inte bryr sig om att koppla in ENSO i fluktuationerna är märkvärdigt. Med det i åtanke har han mer eller mindre halvstängt nämnda öppna dörr snarare än sparka upp den.
Studien har alltså på tok för lite att "säga" för att dess slutsatser ska bli relevanta inom rådande kunskapsläge. Studiens påverkan inom kommande klimatforskning lär synas i framtida klimatpappers referenslistor.

Det ena utesluter inte det andra. Att andra temperaturdrivande faktorer ökar mängden CO2 i atmosfären innebär inte att initialt ökad CO2-halt i sig inte kan öka temperaturen. 
Men blir det då inte en skenande effekt? Frågar sig någon kanske. 
Om CO2 också höjer temperaturen, vilket i sin tur måste öka CO2-halten i atmosfären ytterligare, borde det ju snabbt skena iväg och bli rena rama Venus av allting.

Men nej! Inte inom de rådande omständigheterna vad plattektonik, vulkanisk aktivitet, organiskt liv och kemisk vittring beträffar. Milanković-cyklerna och ENSO-fluktuationerna orsakar långt ifrån så stora effekter att växthusgasernas mängd får klimatet att skena eftersom det finns motverkande faktorer i "systemet". Det är om (eller när) exempelvis extrema tektoniska händelser eller någon av planetens organismer helt plötsligt får växthusgaserna i atmosfären att stiga snabbare än effekterna av de naturliga mekanismernas motverkande funktioner som planeten riskerar passera tröskelvärden och i värsta fall få ett klimat som skenar förödande långt. Permutdöendet är ett sådant exempel (7,8).

Det vetenskapliga halmstrået Klimatvett försöker greppa genom studien är som att stå i ett stort sädesfält och desperat söka efter... ja ett halmstrå. Det känns som om det slutligen funna strået är utan ax... eller är det rent av flyghavre som påstås vara något det inte är? 

Summa summarum: Klimatvetts CO2-inlägg är ett för länge sedan utdaterad försök att avfärda CO2 som klimatfaktor. Körsbärsplockande (utelämnande av relevanta faktorer) föregår skeva slutsatser levererade med lustigt stor självsäkerhet som exempelvis i den rödmarkerade slutklämmen med fet font. 
Klimatvett faller här in att totalt bortse från enorm mängd empirisk peer review men samtidigt lita fullt och fast på en enskild studie innehållande kända brister. 
Med andra ord består Klimatvetts påståenden av intrikat selektivitet snarare än källkritisk hållning och uppfyller därmed inte sin egen målsättning att råda bot på den, enligt Klimatvett, "ensidiga klimatrapporteringen" eller att "sprida kunskap baserad på evidensbyggd vetenskap".


Referenser:

1.
Robert A. Berner and Zavareth Kothavala, 2001
GEOCARB III: A revised model of atmospheric CO2 over Phanerozoic time
American Journal of Science, Vol. 301, February, 2001, P. 182-204.

2.
Royer, D. L. (2006). 
CO2-forced climate thresholds during the Phanerozoic. 
Geochimica et Cosmochimica Acta, 70(23), 5665–5675.
doi:10.1016/j.gca.2005.11.031

3.
Royer, D., Berner, R. & Park, J. 
Climate sensitivity constrained by CO2 concentrations over the past 420 million years. 
Nature 446, 530–532 (2007). 
https://doi.org/10.1038/nature05699

4.
Foster, G., Royer, D. & Lunt, D.
Future climate forcing potentially without precedent in the last 420 million years. 
Nat Commun 8, 14845 (2017). 
https://doi.org/10.1038/ncomms14845

5.
Prof. Svante Arrhenius (1896) XXXI. 
On the influence of carbonic acid in the air upon the temperature of the ground , 
The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science, 41:251, 237-276, 
DOI: 10.1080/14786449608620846

6.
Shakun, J., Clark, P., He, F. et al. 
Global warming preceded by increasing carbon dioxide concentrations during the last deglaciation.
Nature 484, 49–54 (2012). 
https://doi.org/10.1038/nature10915

7.
Tian, X., Buck, W.R.
Intrusions induce global warming before continental flood basalt volcanism. 
Nat. Geosci. 15, 417–422 (2022). 
https://doi.org/10.1038/s41561-022-00939-w

8.
Kasbohm, J. 
Flood basalt buildup warms climate. 
Nat. Geosci. 15, 342–343 (2022). 
https://doi.org/10.1038/s41561-022-00944-z

9.
The Cenozoic CO2 Proxy Integration Project (CenCO2PIP) Consortium*†,
Toward a Cenozoic history of atmospheric CO2.
Science382,eadi5177(2023).
DOI:10.1126/science.adi5177

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar