Äntligen har jag nått sista delen av Klimatvetts 13-delade inläggsserie "Fakta om jordens klimat".
Föregående käll- och fakta-granskningar finns här:
Ja, jag upprepar... äntligen! Visserligen har det varit på nöjes- och fritidskontot men efter ett tag började källgranskningarna kännas aningen tjatiga. Det är trots allt riktigt gammal förvillarskåpmat som Klimatvett återanvänt. Inga nya och spännande förvillerier i den här inläggsserien! Samtidigt har jag förstås fått skäl att ta del av nyare forskning inom de områden som behandlats. Föga förvånande har det skett någon ändring i rådande vetenskapliga konklusion. Snarare tvärtom.
Del 13 är väl närmast en avrundning och en sista skrämmande slutkläm med att vi alla landar i en ny lilla istid ifall vi skulle få ner den atmosfäriska andelen CO2 till förindustriell nivå. Missväxt, misär, hungersnöd och fan och hans moster.
Men varför tror Klimatvett att planeten skulle åka på en sådan klimatologisk råsop? Har Klimatvett glömt att CO2-andelen i atmosfären var samma under de behagliga och goda varma perioderna som under Lilla istiden? Varför väljer Klimatvett att enbart se Lilla istiden som det enda klimatalternativet om CO2 i atmosfären återvänder till förindustriell nivå? Lilla istiden var ju trots allt ändå en kall anomali vars orsaker har sina förklaringar (se ovanstående länk). Kan det verkligen ha varit den temperaturanomalin Michael Mann tyckte vi borde gå tillbaka till? Men nu är det ju inte så lätt att få svar på det eftersom källhänvisning inte är Klimatvetts tekopp. Jag har sökt efter uttalanden av Mann som kunde räta ut mitt frågetecken men hittills gått bet.
Som sagt. Vem förespråkar återgång till Lilla istidens temperatur?
CO2-nivån i atmosfären låg då på mellan 275 och 278 ppm. Perioden innan (de varmare perioderna) låg det på 280 - 284 ppm. En skillnad på 2 - 9 ppm om beräkningarna stämmer. Menar Klimatvett på allvar att den lilla skillnaden orsakade missväxt och misär? Om så faktiskt är fallet blir ju Klimatvetts inlägg om klimatsensitiviteten (källgranskat här) heltokigt. Snarare har ju Klimatvett plötsligt påstått att sensitiviteten är ruggigt mycket högre än vad vetenskapen säger... samt ljusår från vad Happer och Lindzen hävdar.
Fast det är klart att Klimatvett inte menat riktigt så. Jag spelar självfallet lite dum.
Men det oaktat blir faktiskt Klimatvetts formulering en paradox i förhållande till övriga uttalanden.
Det är så här pseudovetenskapen ofta skjuter sig själv i foten. Eftersom påståenden och slutsatser är löst [körsbärs]plock från än det ena och än det andra hemsnickrade infallet blir helheten inte hållbar. Här har man också skillnaden jämfört med riktig naturvetenskap där vetenskapens inbyggda kontrollmekanism ständigt korrigerar dylika motsägelser. All forskning ställs i relation till övrig forskning (empririn) och en helhetsbild med framväxande inferens (-> vetenskaplig konsensus) uppstår.
"Bristen" på koldioxid behandlades här.
Vad jag förmodar Michael Mann åsyftade var att det planetära klimatet borde hållas inom de evolutionära marginalerna för alla organismer vilka självfallet är anpassade för den förindustriella nivån. Rådande snabba förändring är förödande för en hel drös växter och djur eftersom de trofiska kedjorna rubbas. Sådant leder till populationsomdaningar, kaskadeffekter, biodiversitetsminskning och utdöenden. Mer om det i den här källgranskningen.
Summa summarum: Hela inläggsserien fyllde Klimatvett med körsbärsplockning, förvanskade slutsatser, halmgubbeargumentation samt, i del 12, även appeal to authority (auktoritetsargument). Merparten av utsagorna var gamla och återanvända. En slags cirkulärekonomi helt enkelt. Det är trots allt förvånande att någon så ihärdigt vill upprepa gamla och sedan länge falsifierade påståenden, men det fungerar måhända bra i förvillarbubblan där okontrollerade upprepningar är stadfästa som sanningar.
Jag försökte peta lite i bubblan genom att kommentera under inlägg på Klimatvett men blev så småningom blockad.
Trots att inledningen av detta inlägg basunerade ut ett "äntligen" lär jag väl inte sluta källgranska Klimatvett.
Nu får jag plocka upp nyare och fräschare frågeställningar. Jag får välja de jag själv upplever är intressanta (som om jag inte skulle fått det tidigare).
Klimatvett publicerar nästan ett inlägg per dag och den takten hinner jag verkligen inte med i. Källgranskning är en tidskrävande sport och inget jag kan ägna särskilt mycket tid åt annat än när jag behöver ett mentalt avbrott i jobbtillvaron och känner att klimatvetenskapsläsning vore prima som omväxling till all övrig fritidssysselsättning.
